Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

The Woman in Black – Recension

När Daniel Radcliffe nu gör sin första ”vuxenroll” efter att ha varit Harry Potter med hela världen är det i en old-school spökrulle. The Woman in Black bygger på en bok av Susan Hill och originalfilmen med samma namn från -89 var riktigt creepy. Tyvärr håller inte James Watkins version samma klass. Hela filmen kryllar av plot-holes och obesvarade frågor. Dessutom är filmen egentligen bara en ganska rörig uppvisning i klichéartade skräckfilmsmoment.

Den nykläckta brittiska advokaten Arthur Kipps (Radcliffe) är hårt ansatt. Fattig som en kyrkråtta och med jobbet i farozonen får han i uppdrag att sälja en nyligen avliden kvinnas gamla kråkslott i utkanten av, ja fan vet, civilisationen? Reglerna är enkla. Ta tåget ut till denna gudsförgätna håla, red ut pappersarbetet, sälj huset och kom hem så har du jobbet kvar. Problemet är bara att ingen vill ha honom där och att hela byn är vidskepliga in absurdum. Nu skall det dock visa sig att de har all rätt att vara just det eftersom det spökar precis överallt och i centrum står alltid den osaliga kvinnan i svart.

Regissören James Watkins har gjort det enkelt för sig. Han har plockat varenda skräckfilmskliché från tidernas begynnelse, öppnat dörren till det gamla huset, tryckt in rubbet och smällt igen dörren. Ansikten i fönster, skrikande skuggor, leksaker som får liv, tomma gungstolar, läskiga porslinsdockor med stora ögon och allt annat ni någonsin sett i andra skräckfilmer finns representerade i The Woman in Black. Filmen är som ett enda långt spöktåg med massor av rekvisita och ”hoppa högt i stolen” scener. Det är alltid roligt att bli skrämd på bio men då blir jag det mycket hellre i en riktigt obehaglig psykologiskt påfrestande skräckrulle med verklighetsanknytning. En annan sak som stör mig är att Arthur verkar i stort sett oberörd av allt som händer. Varje normalt funtad människa hade skitit i byxorna och sedan lagt benen på ryggen långt innan hälften av skräckrekvisitan var avverkad men inte Arthur Kipps inte. Han bara kör på som om ingenting hänt.

Monokroma foton på barn utan ögon hinns också med

Någonting man däremot lyckats mycket väl med i The Woman in Black är känslan av att färdas tillbaka i tiden. Kostymer, byggnader och miljöer är oerhört verklighetstrogna och en referens till Tim Burton möter Sir Arthur Conan Doyle är faktiskt inte helt orealistisk. Annars påminner filmens början en hel del om Bram Stoker´s Dracula där den unge Keanu Reeves får i princip samma uppdrag och tvingas stanna i ett stort kallt och läbbigt hus, dock med vampyrer istället för spöken.

Radcliffe gör inga större intryck. Han irrar mest omkring och har inte överdrivet många dialoger att jobba med men att han skulle vara pappa till en 7 årig pojke känns inte helt trovärdigt, trots skäggstubb. The Woman in Black är i alla fall väldigt långt ifrån Harry Potter och även om det lär ta sin tid att tvätta bort stämpeln så får väl detta ändå anses vara ett steg i rätt riktning.

The Woman in Black har biopremiär 30:e mars 2012

1 COMMENTS

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."