Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Serier & TV

Banshee – Våld, våld, våld, sex, sex, sex

Banshee

Diamanttjuven Lucas Hood (Antony Starr) släpps ur fängelset efter femton år. Han är på jakt efter något, men får istället se sig själv bli jagad. Han tar sin tillflykt till Pennsylvania Dutch Country, amish-marker, och samhället Banshee. Genom en slump får han en möjlighet att anta en mördad sheriffs identitet. En förbrytare, med välmatat kriminellt CV, är plötsligt lagens väktare.

Cinemax-serien Banshee har flugit något under radarn i Sverige. Fått stå i skuggan av andra HBO-flagskepp – Cinemax ägs av HBO – såsom Game of Thrones och True Detective. Och visst kräver serien en viss tillvänjningsperiod, den innehåller knappast samma sofistikerade skildring av maktspel som Game of Thrones eller samma (något överskattade) mystik som första säsongen av True Detective visade upp. Den har inte heller samma välskrivna och rappa dialog som säg Justified. Det är mest pang på våldsrödbetan, och sex. Det kan närmast beskrivas som väl serverad kioskdeckare, en sån där som saknar pussliga element som ska lösas. Därtill kommer den med ingredienser som hittas i operor eller såpor: svek, incestuösa vibbar och tilltrasslade familjeförhållanden.

BANSHEE
Lucas Hood (Antony Starr) och Ivana Milicevic (Carrie Hopewell).

Lucas Hood – vilket egentligen är den döde sheriffens namn – är inte mycket till hjälte. Eller antihjälte för den delen. Han är faktiskt rätt ointressant initialt. Förbannad duktig på att slåss dock. Det är också våldsamt, våldsamt som fan. Både serien och Hood växer likväl på en. Det är ett sanslöst driv i berättandet, framför allt i den första säsongen – av två, en tredje är också bekräftad. Och när man väl hajar vad det är för ”språk” serien talar faller den väldigt väl.

Det är inte heller Hood som är seriens största behållning, även om man håller på honom till sist. Flera biroller är utomordentligt spelade och intressanta. Utöver Hoods datorkunnige, gamle ”brother in crime”, transvestiten Job (Hoon Lee) är Banshees toppgangster Kai Proctor (Ulrich Thomsen) en extraordinärt välkomponerad karaktär. En skurk som står ut i film- och seriehistoriens digra arkiv av skurkar. Han har amish-bakgrund och har kommit att bli en känslokall mördare – det ligger en hel del mörk psykologisk problematik bakom det där, kan jag säga utan att avslöja för mycket.

Bashee 4
Kai Proctor (Ulrich Thomsen) och farsan Israel (Alpha trivette).

Löpande får vi veta bakgrundshistorien i tillbakablickar. Vad det var som gjorde att Hood fick 15 år och varför han hamnade just i Banshee. Sedan är det våld, våld, våld och sex, sex, sex. I andra säsongen lugnar det sig knappast, men en viss eftertänksamhet smyger sig in – på gott. Bland annat regisserar svenske Babak Najifi ett av avsnitten, ett av de lugnare, med skir ljussättning och egentligen alldeles för krämig musik. Men det används på ett vis som inte kan beskrivas som någonting annat än vackert. Också seriens förmåga att skildra minoriteter på ett oneurotiskt sätt bidrar till kvaliteten.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *