Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension Serier & TV

Beck: Rum 302 – Recension

Beck3021

Ända sedan nyheten om åtta nya Beckfilmer spreds på sociala medier i början av året har jag suttit som på nålar och bitit naglarna hela vägen ner till nagelbanden. Nej, det har jag givetvis inte. Jag skrev ett hånfullt meddelande till en kollega, suckade högljutt och undrade tyst ”varför?” Är det fortfarande någon som bryr sig? Finns det fortfarande underlag till nya filmer? De senaste åren har det ju som bäst gått på halvfart och det mesta har återanvänts. Har lågkonjunkturen slagit så hårt mot svensk filmindustri att man tvingas mjölka det sista ur en trött skådespelarensemble som egentligen har så mycket mer att ge än att harva runt med gamla utslitna karaktärer från en duo som en gång i tiden skrev spännande deckarromaner, som då också filmatiserades med bravur men som sedan länge är ute ur leken. Men nu är det alltså dags igen. Cmore har köpt in materialet och på nyårsdagen visades den första filmen, Rum 302 och det är tydligare än någonsin att vad som återstår av den forna glansen är det mest basala man kan tänka sig i deckarväg. Det är kriminalromanens ABC för vardagsrummet.

Det spelar ingen roll att större delen av befolkningen söp bort sina hjärnceller natten innan, den här mordgåtan löser man ändå. Precis som sin deckarkollega Wallander som också har gått i stå, gäller det bara en transportsträcka från A till Ö. Borta är överraskningar, vilseledande sidospår, intressanta och skrämmande motiv och karaktärsutveckling. Nu introduceras visserligen en ny karaktär i form av en polischef, spelad av rutinerade och duktiga Jonas Karlsson men han får sannerligen inte mycket att jobba med. Nej, här kunde han ha glidit in, fångat allas blickar och räddat en falnande stjärna från att falla genom att tillföra något nytt men nej, han fastnar direkt i samma fälla som övriga. Ingen finess, ingen frenesi och framför allt ingen fantasi. Ingen kan väl säga något om att Beck en gång i tiden var underhållande. Livet har lekt, man har dansat på rosor och dragit storpublik men nu är den där förbannade tröskeln där. Man kommer inte över den, den är i vägen och ingen inser att det faktiskt är dags att sluta att försöka. Ju fler gånger man slår i den där tröskeln, desto ondare gör det.

Beck3022
Jonas Karlsson träder in i handlingen

I rum 302 hittar en städerska kroppen efter 17-åriga Denise på ett hotell längs Stockholms kroggator. Polis skyndar till platsen och hittar det gamla vanliga. Sperma, kokain och champagne. Vem har mördat Denise och varför? Samtidigt blir en respektabel finansman rånad av två unga män. Beck och hans team har tre huvudspår. En stekare, två ligister och en före detta pojkvän. Nu följer en jakt mot klockan. Alltså, de har inte jättebråttom att hitta en gärningsman, Denise är redan död och allt tyder på att det var en engångsföreteelse men en klocka som tickar är alltid en klocka som tickar och utan en viss tidspress att jobba mot kan inte Peter Haber sucka och slå i dörrar och Gunvald kan inte skrika obsceniteter. Jakten går från förorter och brinnande bilar till fashionabla miljonvillor på Djursholm. Från smutsiga gym i källaren till spritbord på Stureplan. Mest tid spenderas dock hos överklassen och på innekrogarna där dörrvakter framställs som känslokalla svin och pappas kreditkort brinner när unga tjejer samlas kring vodkaflaskorna på VIP-hyllan när Stockholms innegäng raggar one-night-stands. Det här är ett budskap som verkligen trycks ner i halsen på oss tittare. Som om det var första gången någon visar Stureplans fula ansikte. Det är verkligen här fokus ligger. Inte hos anhöriga eller effekterna av en tragedi.

Beck3023
Gunvald fortsätter sin vandring mot att bli en mellanmjölkens Dirty Harry

Det har pumpats in mängder av pengar i Beckserien. Den här gången nappade Cmore och satsningen har varit stor även den här gången. Det har kallats en nystart. Sportstudior har internlobbat för premiären och kändisar har talat sig varma för ännu en omgång Beck. En svensk Barnaby läste jag någonstans. En myra bland elitens elefanter om man så vill. En fullständigt absurd jämförelse för även om den brittiska maratondeckaren också har tappat på senare år så finns ändå charmen kvar där och mordgåtorna är fortfarande hyfsat intrikata. Här håller inte ens stödkragegrannens fyllestorys någon vidare nivå längre och då är det illa ställt.

Jag gissar att det var oundvikligt.  Jag ser en charm i deckare. När det görs riktigt är det kvalitetsunderhållning. Det är roligt att sätta sina kunskaper och sitt logiska tänkande på prov och ja, det är spännande att se vilka invecklade ledtrådar som avslöjas längs vägen för att slutligen leda fram till en gärningsman som utfört dådet med någon form av realistiskt uppsåt. Givetvis är det också kul att se en deckare tillsammans med någon annan som också uppskattar hjärngympa och tänk att kunna få briljera med någon obskyr kunskap vid de få tillfällen man har att göra det men då krävs det också att det finns underlag. När både story och uppsåt blir tunnare och tunnare så har den klassiska deckaren förvandlats till något så fult som kvantitetsunderhållning och där är Beck nu. Alla klyschor haglar och spänningen är som bortblåst. Idéerna är slut och vi har ofta sett hela eller i alla fall delar av filmerna förut. Karikatyrerna är inte nya men de blir allt tydligare. Tänk själva. Vi har Peter Haber i rollen som Martin Beck, en man som närmar sig slutet av sin yrkeskarriär och som desperat försöker få ihop arbete och fritid. Han sviker sina barn och jobbar alldeles för mycket och Mikael Persbrandt, allas vår hetsporre Gunvald är något nedtonad. Känslan är att han försöker hitta tillbaka till gamla tiders nivå på förolämpningar men hindras av något. Mognad? Ett kallt samhällsklimat som tvingar honom att hålla tillbaka? Fan vet men om det var någon gång Beck behövde bevisa att man fortfarande är att räkna med så var det den här kvällen. Det var den här kvällen Beck borde ha stått upp som en vinnare. Den här kvällen föll han som en förlorare.

Beck visas just nu på Cmore

betyg1_5

1 COMMENTS

  1. Det var ju himla magsurt. Jag tyckte filmen var helt ok att se en blåsig och regnig lördagförmiddag.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."