Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Derek
Recension Serier & TV

Derek – Recension

Derek

Det är både roligt och intressant att följa Ricky Gervais på Twitter, inte minst för hans lika insiktsfulla som humoristiska inlägg av ateistisk natur. För ett tag sen började det dock tweetas mer och mer om en Derek Noakes. Vad var nu detta, undrade jag förstås.  Jo, Derek visade sig vara en 49-årig man som jobbar på ett ålderdomshem, älskar djur och är i princip så snäll en människa kan vara. Han är lite naiv ibland och luras av sin omgivning då och då, men han vänder bara andra kinden till och är snäll tillbaka. Liksom Gervais är han inte det minsta religiös, han följer bara det enda budet någon någonsin behöver följa: ”Just be nice”.

Derek är alltså Gervais nya TV-serie och precis som i hans tidigare produktioner används en dokumentär stil. En kamera följer Derek (spelad av Gervais) på sin arbetsplats Broadhill Nursing Home där det ryms en hel del originella karaktärer. Föreståndaren Hannah (Kerry Godliman) är en fantastisk människa som osjälviskt och ytterst omtänksamt lägger ner all sin tid och kraft på att de äldre skall bli sedda och omhändertagna på bästa sätt. Vaktmästaren Dougie (Karl Pilkington) är vaktmästaren som gör lite allt möjligt som faller honom in, skruvar fast bord och lagar brödrosten och dylikt. Att han har en ”pedofilfrisyr” hjälper inte till riktigt, i alla fall inte på ligga-fronten. Dereks kompis Kevin (David Earl), som av oklar anledning hänger på hemmet mest hela dagen och dricker öl och fiser sönder brallorna, får däremot ha sex med någon annan ibland, men å andra sidan är han inte speciellt kräsen. Vilket knappast de han ligger med heller är.

Derek

Det briljanta i serien ligger i hur Gervais, mellan en del dråpligheter och emellanåt låga skämt, lyckas väva in reflektioner som vid en första anblick också kan te sig banala, men som vid närmare eftertanke slår an en sträng i hjärtat och berör. Innerligt och starkt. Och då menar jag inte främst tillfällen när Derek funderar på om man kan ge AIDS cancer, eller när Dougie undrar över varför gamla egentligen läser böcker, de vet ju inte om de lever ända till slutet. Då är det mest bara roligt, även om Derek möjligen har ett Nobelpris i sikte med sin idé.

Nej, jag tänker på de ögonblick då de gamla lever upp och får ta plats, men även då de drömmer tillbaka till tider då de var som lyckligast och i sin krafts dagar. När de gamla faktiskt framstår som verkliga människor, och inte som skrynkliga russin som deras familjer placerat på hem, med eller utan dåligt samvete, så att de skall slippa handskas med det jobbiga. Döden är ständigt närvarande, men så också livet.

Derek

Och så har vi då Derek. Mannen med ett hjärta av guld. Som tar hand om sniglar och skadade fågelungar, och som älskar att kolla på apor som rider på hundar på YouTube. Som alltid har en kram över eller några snälla ord. Som ibland kan verka väl anspråkslös, men som alla i själva verket är avundsjuka på. Alla vill vara Derek. Alla älskar Derek. Jag med.

Jag skrattar högt, och jag blir ledsen. Jag matas med helt enastående repliker varvat med en filosofisk eftertänksamhet. Derek befäster verkligen Gervais status som TV-geni. Att världens vackraste piano ackompanjerar gör förstås det hela ännu mer magnifikt.

Många spekulerar förresten i om Derek är autistisk, andra har redan satt den etiketten på honom. Detta gjorde att Gervais kände sig nödgad att skriva ett blogginlägg om det där han mycket bestämt förklarar att Derek inte har något som helst handikapp. Och vad spelar det för roll?

Säsong 1 av Derek finns på Netflix.

betyg4_5

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.