Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension Serier & TV

Fjällbackamorden del 2 – Recension

Alla förtjänar en andra chans. Är det inte så det brukar heta? Kanske var Camilla Läckbergs simpla mordgåtor inte så simpla ändå och kanske var Sveriges nya heta deckarpar Claudia Galli Concha och Richard Ulfsäter inte så pissljumma som första delen fick mig att tro. Kanske fanns det trots allt ett underhållningsvärde där som jag totalt missat vid första anblicken. Ibland krävs det ju ett par avsnitt innan man fastnar för en serie. Jag var t.ex. inte helt såld på varken The Wire eller Breaking Bad, två av tidernas bästa TV-serier. Det tog trots allt ett tag att komma in i karaktärernas värld, förstå deras mentala spel och lära känna huvudpersonerna och deras invecklade liv. Kanske var det så här också. Kanske var jag ändå skyldig de ansvariga att ge Nordens största satsning ännu en chans? Sagt och gjort, jag förhandstittade även på del 2 i hopp om att någon eller något skulle förändra min syn på denna första kraschlandning. Som svensk vill man ju ändå att något som skall exporteras till flertalet europeiska länder skall hålla viss kvalitet. Jag vill ju inte gärna åka till England och bli bemött med ”So you’re from Sweden? Didn’t you produce that ghastly TV-show, Fjallbacka murder stories? Lad, I have to tell you, that was bloody rubbish!” Jag vill ju att mitt fosterland skall stå för starka varumärke som ABBA, IKEA och Volvo, inte en sådan här praktkalkon men kanske skulle det bli bättre nu och jag skulle rakryggad kunna svara upp till britterna, framför allt om produktionsbolaget sålt in liknelsen med Morden i Midsomer i paketet. Äh, vem fan försöker jag lura egentligen? Andra delen av Fjällbackamorden lider av precis samma problem som den första. Ett uruselt skådespeleri från alla inblandade, helt utan känslor och övertygelse där Sveriges hetaste filmpar inte klickar för fem öre. Ett mysterium som återigen är alldeles för genomskinligt och lättlöst och alla dessa irriterande tekniska misstag. Det börjar med en direktsändning från morgonsoffan där Erica intervjuas inför släppet av hennes nya bok med det utomordentligt fåniga namnet ”människofiskaren”. Det hon säger i direktsändning är inte detsamma som hörs på TVn hemma hos maken. När hennes telefon ringer och hon trycker ”avvisa samtal” så kan man inte som uppringande lämna ett meddelande på telefonen, det funkar bara inte så. Petitesser kan tyckas och visst, en eller två sådana här teknikaliteter kan man väl ha överseende med men när hela produktionen svämmar över av misstag så testar man mitt tålamod. Ett tålamod som redan är hårt prövat sedan vårt första möte. Ni som läst min första recension av Fjällbackamorden vet att vi egentligen redan gjort slut med varandra. Vi gick på en ansträngd dejt och jag bestämde direkt att vi inte skulle ses igen. Hon var helt enkelt inte min typ. Det var ett uppbrott som inte var helt smärtfritt där många hårda ord sades och vi skiljdes väl knappast som vänner men en av mina bekanta tyckte att jag skulle ge henne en andra chans. Jag försökte förklara att det alltid finns en anledning till att det inte fungerade första gången men han tjatade på mig och jag gick med på att träffa henne igen och varför inte? Trots att man vet att hon inte lär ha ändrat på sig sedan dess så fanns det kanske en grund att bygga lite kärlek på ändå. Om inte annat så kanske vi kunde ses då och då och bara ligga lite.

En mördare härjar åter i Fjällbacka

Nå, i det här avsnittet skall polisen reda ut ett antal mystiska mord som verkar höra ihop med en försvunnen pojke. Förlåt, det är givetvis inte polisen som skall reda ut brotten, det är återigen författaren Erica, dock med viss hjälp av det som måste vara landets sämsta poliskår. Den här gången hänger hon inte bara med maken Patrik utan här drar även självaste polischefen, spelad av Lennart Jähkel med sig detta snokande och näsvisa fruntimmer på både förhör och genomgång av diverse bevismaterial. Givetvis berättar han också glatt detaljer från en pågående polisutredning, detta med vetskapen om att hon planerar att skriva en ny bok om just nämnda pojkes försvinnande. Det skall nämligen visa sig att det är hennes bästa barndomsvän Peter Sackrén som har varit försvunnen sedan deras barndom. Tretton år var hon när han klev på en buss för att aldrig mer återses och när Peters lillebror plötsligt blir knivhuggen till döds under mystiska omständigheter flyter gamla gömda hemligheter upp till ytan. Som ni hör är det samma trötta koncept som tidigare. Skön skärgårdsidyll med vita hus, båtbryggor och fikabröd. En vacker fasad som döljer mörka hemligheter och vänskap som plötsligt sätts på spel. Per Morberg var fixstjärnan i första delen, här är det Måns Nathanaelson som får axla den rollen. Han och ett antal andra personer dyker upp i Fjällbacka för en klassåterträff. Detta ger Erica en ypperlig möjlighet att börja korsförhöra varenda gammal skolelev, rektor och sparkad lärare som någonsin träffat bröderna Sackrén men någon ogillar att hon rotar i det förflutna och snart är både hon och familjen i fara. Killen utan ryggrad, Patrik viftar dock bort hoten och fortsätter istället läcka utredningsmaterial till frugan vid frukostbordet. Om man orkat ta sig ända hit så sker ytterligare ett mord och det hela börjar om igen. Tillbaka till start utan att passera gå.

En hel klassåterträff full med misstänkta. Vem kan det vara?

Genom att studera beteende, ansiktsuttryck och miljöer så lyckas nog de flesta lösa även det här mysteriet efter ungefär halva filmen. När sanningen väl uppdagas så berättar gärningshen utan att ens blivit häktad, utan att blinka förlopp, motiv och mer eller mindre hela sin livshistoria för hela Fjällbacka. Varför begära advokat, invänta en rättegång etc etc? På ett sätt är dock del 2 något bättre, här finns trots allt lite spänning vid ett par tillfällen och inspelningsmiljöerna är stundtals otroligt vackra men jag kommer nog att hålla mig borta från England ändå, och Fjällbackamorden, den här gången är det slut på allvar! Det spelar ingen roll vad du säger eller gör. Det spelar heller ingen roll att din mamma gått ut via Twitter och sagt ”Ni som ifrågasätter att Erica blandar sig i mordutredningar – ni VET att det här inte är en dokumentär va?” Jag kommer ändå aldrig tillbaka till dig! Det finns säkert någon därute som passar för dig men den människan är inte jag. Jag vill ha ut någonting av ett förhållande, oavsett om det är kärlek eller om vi bara skall träffas sporadiskt och ligga. Jag vill bli underhållen och exalterad och du får inte vara så förbannat förutsägbar hela tiden. Visst är du vacker och så men yta är trots allt inte allt. Jag ville se din inre skönhet, dina kvaliteter men din själ är så hopplöst innehållslös och trist. Visst, vi har alla våra brister men jag måste väl ändå kunna begära mer än så här av någon som målats upp med så starka superlativ? Du skulle trots allt vara mitt flaggskepp.

Fjällbackamorden del 2 visas 2 januari 21.00 på SVT1 och SVT Play

betyg1

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."