Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension Serier & TV

Fjällbackamorden – Recension

Igår visades den första fristående delen i SVTs nya satsning Fjällbackamorden. Ni känner säkert igen Fjällbacka, inte nödvändigtvis geografiskt men att det är där Camilla Läckbergs bästsäljande kriminalromaner utspelas har nog de flesta koll på. Fjällbackamorden är fem fristående filmer med nyskrivna mordgåtor för de populära karaktärerna från böckerna att lösa.

Allt fler svenska deckardrottningar och kungar får sina böcker filmatiserade och det var inte länge sedan jag skrev om Roslund & Hellströms Odjuret som i alla fall jag tyckte fick en rättvis anpassning till TV-formatet och nu skulle vi som älskar intrikata mordgåtor åter få vårt lystmäte mättat. Eller? Knappast. Fjällbackamorden var en osannolik uppvisning i epic fails, som det så populärt heter. Katastrofala skådespelarinsatser varvades med rena faktafel och i fokus, en simpel mordgåta som en högstadieelev kunnat slänga ihop under en håltimma. Har du någon gång spelat Cluedo så känner du igen uppbyggnaden. Fröken Röd mördade Överste Senap i biblioteket med en ljusstake, ungefär så.

De har kallats Sveriges nya heta filmpar.

Den idylliska fiskebyn Fjällbacka, västkustens pärla får här fint besök av Claes Wager (Per Morberg). En uppblåst, egocentrisk programledare för en variant av Antikrundan. Med sig har han, förutom 28 olika klubblazers ett team bestående av en skitdryg producent, en ytterst fjollig möbelexpert och en bitsk kvinna som är expert på konst. Wager lever livet med unga kvinnor, skumpa och en fet yacht i hamnen. Han vet att producenten vill byta ut honom för att få en mer ungdomlig touch på programmet men han bryr sig inte nämnvärt. ”Ingen byter ut Claes Wager!” är hans ständiga kommentar. Efter att teamet har inspekterat och värderat diverse bråte drabbas det lilla samhället plötsligt av ett antal tragedier. Det börjar med att en ung kvinna hittas medvetslös och inlåst i en bil. Detta leder i sin tur till att författaren Erica som den här gången spelas av Claudia Galli Concha och hennes polismake Patrik (Richard Ulfsäter) börjar rota i invånarnas privatliv och här sker de första irriterande misstagen. Man drar igång en mordutredning innan personen i fråga ens är död och Erica springer omkring som någon jävla Kojak och röjer runt bland bevismaterial, håller egna förhör och sitter dessutom med i rummet när hennes man frågar ut misstänkta. Nu är inte jag polis men jag är ändå rätt säker på att ett sådant tillvägagångssätt inte hade setts med särskilt blida ögon eller hållit i en eventuell rättegång. Ironin i att Läckberg faktiskt är gift med just en polis är ju obetalbar men han kanske inte låter henne rota runt i hans arbete… Hur som helst. Jag skulle vilja sträcka mig till att påstå Kling och Klangs polisarbete i Pippi Långstrump förmodligen ger en sannare bild av svenskt polisarbete än det som skildras i Fjällbackamorden.

Till saken hör också att Ericas syster Anna inleder ett intimt förhållande med Claes Wager. Vi som följt med tidigare vet att hon har barn och hela kittet men nu är de som bortblåsta och Anna har helt plötsligt blivit en av de mest naiva och blåsta karaktärer jag någonsin sett på TV. Det kan låta överdrivet men jag var verkligen genuint förbannad när hon inte en enda gång ifrågasatte motiv eller handlingar. När en man sedan hittas mördad och en värdefull tavla saknas leder spåren till Anna. Hon har dock ingen aning om vad som hänt eller varför hon är misstänkt. Erica är dock övertygad om sin systers oskuld och bestämmer sig för att röja runt lite till på egen hand, givetvis helt utan följder. Hon lånar polisbilar och skjutsar folk både hit och dit som vore hon någon lokal taxifirma. Det visar sig snart att alla invånarna i Fjällbacka sitter och trycker på gamla hemligheter som man inte vill få upp till ytan och roligare än så här blir det inte. En långdragen transportsträcka till man hittar den ”typiska-tecknade-serieskurken” som i sista rutan avslöjar alla sina diaboliska handlingar för offret.

Sällan har det varit så trist att följa jakten på en mördare som i Fjällbackamorden.

Man har kallat Fjällbackamorden för en svensk Morden i Midsomer, ingenting kunde vara mer fel. Trots att den brittiska mysdeckaren väl egentligen har ”hoppat hajen” sedan länge så bjuder Morden i Midsomer alltid på sköna karaktärer, välspelade roller och oftast intressanta mordgåtor som inte är helt lätta att knäcka. I de fallen man faktiskt har kunnat briljera hemma i TV-soffan och lyckats avslöja mördaren innan DCI Tom Barnaby slänger fram facit så har ändå resan dit varit både spännande och kul att följa. Här har man tröttnat för länge sedan och kunde väl inte brytt sig mindre om någons öde. Det tråkigaste av allt är att man faktiskt vet att många av de här skådespelarna kan så mycket bättre men det är väl det trista manuset som gör att de inte heller bryr sig nämnvärt.

Inför premiären sade en av de ansvariga bakom produktionen följande om rollsättningen:

”Jag ser Claudia och Richard som det nya heta filmparet som kommer att ta Sverige och världen med storm. Fjällbackamorden är en av de största nordiska filmsatsningarna någonsin och jag hoppas att vi tillsammans med Claudia, Richard och resten av teamet kommer att bli ett flaggskepp inom cosy crime.”

Ja herregud, här sparades det inte på superlativen direkt. Att kalla Claudia och Richard det nya heta filmparet känns sannerligen inte berättigat då de var ungefär lika färgstarka som gråsten och personkemin dem emellan gick väl i bästa fall på halvfart. Av tidigare nämnda anledningar så övertygar de ju inte i sina  professionella roller heller. En av de största nordiska satsningarna någonsin? Ett flaggskepp? Det där känner man ju igen. Här skall det fläskas på och byggas förväntningar. Med sina 64 kanoner var regalskeppet Vasa det mäktigaste på haven, inte hjälpte det och det gör det inte här heller för likt Vasa havererade den här skiten också redan under jungfrufärden.

Camilla Läckberg har ofta fått utstå kritik, inte minst av Leif GW Persson som gärna sågar henne som deckarförfattare och det hade varit högst intressant att höra hans utlåtande efter det här lågvattenmärket.

Första delen av Fjällbackamorden finns nu tillgänglig på SVT Play.

betyg0_5

 

7 COMMENTS

  1. Så infantilt! Plot och ”skådespeleri” som kanske hade fått ett par poäng om det varit niondeklassare som fantiserat ihop eländet! Ett gott råd till Camilla Läckberg; sluta skriva nu och försök leva gott på gamla meriter! Ett råd till alla ”skådespelare” som deltog i spektaklet: don´t quit your day job!

  2. Måns Lindman, vilken träffande recension! Kan tyvärr bara hålla med vartenda ord du skriver! Synd bara att jag behöver bekosta debaclet via skattesedeln och den så kallade ”licensavgiften” Lägg när SVT! Avskaffa straffavgiften! Släpp televisionen fri!

  3. Fantastisk recension! ”Likt regalskeppet Vasa…”. Ja jävlar.
    Ganska kul också att läsa Läckbergs och Conchas twittrande från igår. De verkar vara genuint nöjda vilket känns… konstigt.

  4. Ja, det är bara att hålla med. Urusla skådespalarinsatser och man undrar ju hur regissören kunde släppa igenom spektaklet. Det var en sällan skådad kalkon…

  5. Tack så mycket! Av era kommentarer och alla mail att döma så verkar jag ju vara långt ifrån den enda som tycker så här, vilket känns skönt. Att Läckberg och Concha var genuint nöjda beror nog på att det tydligen var 2 miljoner tittare som förväntansfullt satte sig i TV-soffan för att avnjuta lite ”cosy crime”…. 

  6. Har sett första delen och gapade över mycken tokighet osv. Läste sedan din lysande recention Måns. Måste säga att det du beskrev är huvudet på spiken.

    Tråkigt förfall av Camillas annars underhållande böcker men de filmaticeringarna som har gjorts är ljusår i från böckerna i kvalité. Lägg ner detta. Spara våra licenspengar till något vettigt.

    Blev förbanad hela tiden tror SVT är vi är så dumma och naiva, att detta är god undehållning? Saknar ju helt verklighetsförankring och trovärdighet mm. Angående polisensarbete, matta människoporträtt
    Man ställer sig frågan om Läckberg verkligen kan kalla sig Deckardrottning. Dax att abdikera.

  7. Nu är ju Erica Falk litteraturhistoriens mest irriterande person, tätt följd av systern Anna. Med tanke på det tyckte jag ändå faktiskt att Gallis tolkning var uthärdlig, klart mindre enerverande än Elisabet Carlsson, som väl i o f s låg närmare originalets jobbighet. Och Ulfsäter som den amöbaliknande Praktmesen Patrik var väl också ok. Problemet skulle jag säga ligger hos Läckbergs original.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."