Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Serier & TV

Hannibal – Den första tuggan

Han1

När nyheten om att vår favoritkannibal skulle bli TV-serie nådde mig kände jag mig något illa till mods. Jag såg framför mig flera utmaningar som på förhand kändes väldigt svårhanterade. Filmerna om Hannibal fungerade som bekant väl, mycket beroende på att filmformatet var perfekt för historien. Tempot passade den rådande stämningen, Hannibal fick leva ut sina lustar lagom länge i varje film och skräcken var påtaglig men tack vare Hopkins diaboliska charm och fina manér så blev det ändå på ett märkligt sätt ofta småmysigt. Trots att han åt folk så var ju inte Hannibal tokstollen. Istället var det psykopater som Buffalo Bill, Francis Dolarhyde och Mason Verger som axlade den rollen. Nästa farhåga var just Hannibal själv. Hur skulle det fungera med Mads Mikkelsen i rollen. Det är ju rätt otacksamt att försöka ta över efter Sir Anthony Hopkins efter vad han har gjort för filmserien. Den tredje och kanske mest avgörande frågan var hur TV-serien skulle vara utformad. Skulle det bli en mörk, vidrig historia riktad mot diehard-fansen eller mer en lättsmält underhållning som passade gemene man hemma i TV-sofforna?

Efter de första avsnitten känner jag väl att det ligger någonstans mittemellan. En slags blandning av Criminal Minds, Dexter, Mord i Sinnet och CSI. En FBI-styrka som ränner omkring i obygden och löser mord med hjälp av en briljant hjärna med svåra sociala problem. Will Graham (Hugh Dancy) kan komma ut till en brottsplats och uppleva den snarare än att fiska efter ledtrådar i det närliggande buskaget eller behöva fråga ut grannskapet om de hört eller sett något utöver det vanliga. Detta gör honom givetvis till en ovärderlig rådgivare men samtidigt är han skadat gods och varken någon muntergök eller särskilt lätthanterlig person. Något som till slut resulterar i att chefen, spelad av Laurence Fishburne bestämmer att karln behöver terapi och inte hos vilken terapeut som helst. Han tvingas sitta i långa psykoanalytiska samtal hos Dr. Hannibal Lecter och tillsammans skall de jaga rätt på en kannibal som härjar i området. Om man inte legat under en sten de senaste årtiondena så vet man att nämnda kannibal är just Lecter. Detta faktum hade såklart kunnat resultera i en rätt ensidig historia men lyckligtvis finns det också en copycat som mördar random kvinnor, en person som tack och lov är höljd i dunkel.

Han3
”I halv åtta hos mig ikväll. Hannibal bjuder på lunga med kantareller och ungsgratinerade grönsaker”

Will Graham har tidigare spelats av rätt tunga namn. I Manhunter var det William Petersen som senare byttes ut mot Edward Norton. Dancy’s Gramham är dock en helt annan typ av personlighet och med sitt introverta skådespeleri  känns han verkligen som en genuint plågad själ. Det finns dock en del frågetecken kring hans person som jag inte tänker ta upp här.

Hannibal då? Jodå, Mikkelsen är givetvis fullständigt lysande i sin roll som Doctor Lecter. Jag gillar att han behållit sin danska brytning för att framstå som mer exotisk och därmed också distansera sig från både Cox och Hopkins. Han briljerar med ett stoiskt skådespel där små rörelser och ansiktsuttryck ofta säger mer än ord. I första avsnittet, i en rätt blodig scen kan man t.ex. urskilja ett litet leende om man tittar riktigt noga.

Hannibal är relativt brutal. Tydligen såpass våldsam att man var tvungen att stoppa avsnitt fyra och släppa hälften av materialet som webcontent. Efter att ha sett det förbjudna avsnittet som givetvis så småningom läckte ut så kan jag tycka att det känns något överdrivet. Visst finns det inslag som visar både avskurna halsar och nakna kvinnor spetsade på hjorthorn i Hannibal men vadå, kunde man visa tredje säsongen av The Walking Dead på TV så känns de här scenerna som en walk in the park. Men sen var det ju det här med dubbelmoralen i Amerika. En död naken kvinna är något helt annat än tvåhundra slaktade zombies. The Following är ju en annan våldsam produktion där blodet sprutade friskt. En serie som fick en flygande start, mycket tack vare Kevin Bacon men tittarsiffrorna droppar långsamt för varje avsnitt. Den var helt enkelt inte så originell som vi hade hoppats på. En seriemördarstory bland andra som saknar den där tunga beundrarskaran som exempelvis slaviskt följer serier som Dexter och Breaking Bad. Hannibal å andra sidan har två, från början välkända huvudkaraktärer och en story som alla känner till, vilket väl borde väcka visst intresse.

Han4
Tveksamma kostymval till trots så är ändå Mikkelsen färgstark som en ung Hannibal the Cannibal

Serien rivstartar och det dröjer inte länge innan det blir gore galore. Tonen är mörk och intensiv och jag känner direkt att det här kommer att bli bra trots allt. Sättet på hur Will Graham återupplever brottsplatsen i första avsnittet påminner en hel del om Dexter men med en egen touch. Jag vet inte om ni har tänkt på det men många av de populäraste serierna idag har en berättarröst och så är även fallet med Hannibal. Annars är seriens absoluta styrka gemenskapen och interaktionen mellan huvudrollsinnehavarna. Trots sina olikheter och inte minst det faktum att den en är en mördare och kannibal och den andre inget hellre vill än att se den första personen ifråga död så är samspelet dem emellan underbart att följa. Trots att detta är seriens huvudsakliga berättelse så ägnas ändå tillräckligt mycket tid åt de sidospår som hjälper till att hålla serien vid liv, nämligen de makabra mordgåtor som skall lösas. Oftast spänner de också över flera avsnitt vilket gör att det inte känns för enkelt för Graham och hans FBI-polare att lösa brotten.

Tyvärr tror jag dock att serien kommer att läggas ner inom kort. Trots strålande betyg så misstänker jag att det långsamma tempot och den dialogdrivna berättelsen kommer att ligga serien i fatet. Vi har sett det tidigare. Långsamt berättade TV-serier med en intelligent underton och substans håller sällan i längden. Just NBC har väl heller inte gjort sig kända för att vara särskilt tålmodiga av sig, handduken brukar kastas in rätt tidigt. Nej, njut av förrätten så länge ni kan. Kanske hinner vi också med en varmrätt men det är nog ingen idé att stanna till desserten.

Hannibal visas på Kanal 5. Just nu är serien pausad över sommaren men återupptas 17 juli.

4 COMMENTS

  1. Problemet med The Following är att det helt enkelt inte gick att göra jakten på Joe Carroll tillräckligt spännande. För att ändå hålla jakten igång var man tvingade (tydligen) att göra polis/FBI så genuint ärkekorkade att man undrar om någon av dem hade klarat inträdesprovet på närmaste väktarutbildning. Att Carrolll dessutom var skrattretande patetisk, och alls ingen mental übermensch gör att det inte var trovärdigt att han skulle kunna manipulera varenda människa som någonsin hade kontakt med honom. På grund av att FBI-agenterna var så frustrerande usla gick det heller inte att bry sig om dem när de hamnade i fara. ”So what?” for genom min hjärna när en av agenterna dödades, hen var ändå en jävla sopa. Rätt åt hen!

    Hanniball har jag tröttnat på. Jag tycker inte att Mikkelsen är bra, och framför allt stör jag mig på att hans danska accent är så stark att man ibland nästan inte begriper vad han sluddrar fram. Han famstår inte som sofistikerad och belevad, bara som en light-version av Hopkins gestaltning. Frågan är hur länge han ska fortsätta att bjuda Grahams chef på väl valda kroppsdelar innan det blir tröttsamt.

    Och om Graham nu är så otroligt intuitiv och empatisk kan man undra varför han inte redan från början insett vem Hannibal är?

  2. Jag håller med dig gällande The Following. En oerhörd besvikelse som jag ändå fortsätter följa av någon outgrundlig anledning. Hannibal däremot tycker jag inte alls har sviktat på samma vis. Det är som sagt en svår serie att följa. Den är långsam, på gränsen till seg, utdragna scener, ofta med en vällagad måltid i fokus, med långa dialoger i lågmäld och stundtals sluddrande röster men nog imponerar Mikkelsen på mig. Inte så mycket på grund av hans röst, snarare kroppsspråket. Hans subtila uttryck är fängslande och det ger honom en riktigt skön känsla av oförutsägbarhet. Jag säger inte att han är bättre än Hopkins. De är helt enkelt två så olika karaktärer att det blir omöjligt att jämföra. Där Hopkins var charmig och lite av en tänkande Joker så är Mikkelsen ett iskallt, planerande och tystlåtet rovdjur som bara väntar på att slå till mot sitt offer och det är väl också därför Graham inte har lyckats räkna ut vem han egentligen är. Han följer helt enkelt inte mönstret. Men visst, till viss del kan kan köpa ditt resonemang. Ibland kan det bli lite mycket av det goda och kännas väl repetitivt.

  3. Jag kan hålla med om att Mikkelsen lyckats få Hannibal att vara iskall och rovdjurslik (lite vampyr istället för varulv), och när jag tänker efter är det kanske terapistunderna som är besvärligast, för det känns som om det är väldigt mycket floskler som flyger från Hannibals mun, som borde ifrågasättas av både Graham och dennes chef 🙂 Jag jämför lite orättvist med den där alldeles strålande psykologserien, med Gabriel Byrne, vars namn undflyr mig för tillfället. Också en serie som till sin natur är oerhört långsam och händelsefattig, men Byrnes sätt att vägleda sina patienter känns mycket trovärdigt. Men i den serien är ju psykologiserandet stommen, inte ett sidospår som i Hannibal.

  4. Visst tänker du på numera nedlagda In Treatment? Jag nämnde den för ett tag sedan. Den startade ju fantastiskt där första säsongen var enastående men sedan rasade det sakta men säkert. Men visst, liknelsen är väl inte helt fel ändå. Som du säger, terapin, tempot. Vi får väl se men känslan är som sagt att Hannibal kommer att gå samma öde till mötes.

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."