Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Serier & TV

Indiens dotter

Indiens dotter

Internationella kvinnodagen, 8 mars, lika mycket en dag att fira som en dag att uppmärksamma att det egentligen inte finns särskilt mycket att fira. SVT:s Dokument utifrån visar ikväll dokumentären Indiens dotter, av Leslee Udwin.

Dokumentären tar ett helhetsgrepp på våldtäkten och mordet på den 23-åriga kvinnan Jyoti Singh, på en buss i New Delhi 2012. Singhs föräldrar intervjuas och poliser, advokater, aktivister, en av de sex gärningsmännen samt även förövarnas familjer. Våldtäktsmordet var synnerligen bestialiskt, och det är antagligen en av anledningarna till att händelsen fick så stor uppmärksamhet både i Indien och internationellt. Men våldtäkter och våldtäktsmord är inget ovanligt i Indien, inte heller i resten av världen för den delen. Dokumentären skildrar bra både det specifika fallet och våldtäktsproblematiken som helhet. Fallet kom i Indien att handla om någonting mer än just det särskilda fallet – likaså dokumentären, utan att den för den skull åsidosätter Jyoti Singhs liv och död.

Indiens dotter 4
Den dödsdömde Mukesh Singh beskyller mordoffret Jyoti Singh.

Jag förstår att det är många som drar sig för att se denna film, även jag drog mig. Ibland räcker det att en vet vad som har hänt, den iscensatta faktiska brutaliteten blir liksom för mycket. Leder till hopplös paralysering och förlorad tro på mänskligheten. Men dokumentären frossar aldrig i bestialiteten, det är ett rakt journalistiskt hantverk. Visst får vi höra om de brutala detaljerna från våldtäktsmordet, men det är inget huvudsyfte. Rekonstruktionen av händelsen är också gjord lite flyktigt, löst – på gott. Det är nattbilder från ”bussresan” och viss iscensättning, men inga ”Irreversible”-scener eller dylikt. Fokuset ligger på journalistik. Och informationen om verkligheten är chockerande nog.

En av de dödsdömda för brottet intervjuas, och han skyller på Jyoti Singh, hävdar att det alltid ”mest” är kvinnans fel när en våldtäkt begås. Han och hans fem vänner skulle lära henne och hennes manliga vän en läxa – för att de två var ute på bio tillsammans klockan åtta en kväll (!). Likaså två av de dömdas advokater skuldbelägger kvinnan, och kvinnor i allmänhet. En av dem, AP Singh, hävdar också i ett inspelat tal att han skulle ta sin egen dotter ut på en äng, hälla bensin över henne och tända på om hon inte beter sig som det förväntas av henne. Mitt i den här svadan av exceptionellt vidrigt skitsnack har dock AP Singh en poäng i sitt resonemang. Han ifrågasätter varför det är just dessa män – samtliga fattiga – som döms, och till döden, när mängder av män med makt står åtalade för våldtäkt utan att dömas eller ens att rättegångar kommer till stånd.

Indiens dotter 3
Mamman till en av gärningsmännen.

Dokumentären tar upp om inte alla så i alla fall flertalet av de problem som möts och korsas i detta våldtäktsmord, och en våldtäktskultur i allmänhet. Det är ju lätt att vi (svenskar) klappar oss själva på ryggen och konstaterar att det inte är så här i Sverige. Nej, det är det inte. Men de element som finns i den indiska våldtäktskulturen återfinns också i den svenska, i en eller annan form. Det är inte samma sak som att säga att det är lika illa i Sverige som i Indien. Däremot är det samma typer av resonemang som hörs i svenska domstolar som i indiska, samma typ av tankegods. Det är grenar på samma idéträd snarare än vitt skilda saker. Det är exakt detta Gudrun Schyman menade när hon pratade om ”samma talibaner här som där”, ett lika korrekt som missförstått uttalande.

Våldtäkter på kvinnor är inte heller undantag, som beror av antalet ”ruttna äpplen” på en specifik geografisk eller ”kulturell” plats. Det är istället direkt avhängigt våldtäktskulturen. Om vi implicit eller explicit accepterar våld och våldtäkter på kvinnor, så kommer också våld och våldtäkter på kvinnor att inträffa.

Anmälningarna av våldtäkter har sedan våldtäktsmordet på Jyoti Singh, och de efterföljande demonstrationerna, ökat med 35 % i Indien. Men dokumentären avslutas också med statistik över hur våldet mot kvinnor ser ut världen över. Internationella kvinnodagen ska firas, men nog är det långt kvar tills dagen kan firas som som en taklagsfest. Än så länge är bara fundamentet lagt.

Indiens dotter visas 8 mars kl 22:10 i SVT2 och kommer att finnas att se på SVT Play.

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras.