Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Kärlek och anarki Ida Engvoll
Recension Serier & TV

Kärlek & Anarki – Ida Engvoll är oemotståndlig i den roliga och känslosamma Netflixserien

Betyg

Kärlek & Anarki är den andra svenska originalserien för Netflix, och det är så skönt att det inte är ytterligare en mörk nordic noir-deckare, och inte heller något klassiskt relationsdrama, utan något helt annat. Faktiskt något riktigt härligt, både när det gäller själva innehållet och för att det är så bra!

Det är Lisa Langseth (som gjort filmerna Till det som är vackert, Hotell och Euphoria med Alicia Vikander) som har skapat och regisserat Kärlek & Anarki, och hon har skrivit manus tillsammans med Alex Haridi. Skådeplatsen är bokförlaget Lund & Lagerstedt, i Stockholms innerstad. Dit kommer den karriärdrivna konsulten Sofie Rydman (Ida Engvoll) för att digitalisera och effektivisera företaget. Hon är tvåbarnsmamma och gift med en skitnödig reklamfilmsregissör, övertygande skitstövligt spelad av Johannes Bah Kuhnke (eller “Rick” som han alltid kallas hemma hos mig, efter sin oförglömliga insats som hubot i svenska klassikern Äkta människor). 

Man älskar inte direkt den där karriärkvinnan Sofie i början, med sin lite överlägsna attityd, men snart får vi en inblick i att hon inte alltid håller sig helt innanför boxen ändå. En, låt oss kalla det incident, på arbetsplatsen leder till en väldigt speciell relation med den unga IT-teknikern Max (Björn Mosten), där de triggar varandra mer och mer i olika absurda utmaningar. Vilket får massor av konsekvenser, både känslomässiga och rent praktiska. 

Kärlek och anarki
Björn Mosten som IT-teknikern Max. Foto: Ulrika Malm/Netflix.

Det brukar ofta klagas på att repliker levereras onaturligt i svenska produktioner, att skådespeleriet (och dialog) inte övertygar helt. Precis i början av serien hann jag tänka lite så, men det släpper jag snabbt. Framför allt för att de lite svagare insatserna inte finns hos dem som är själva kärnan i serien.

Kärlek & Anarki är verkligen perfekt castad. Jag har alltid gillat Ida Engvoll, men här är hon ju alldeles oemotståndlig. Så jävla bra! Först är hon bara en sån kall konsult som mest fokuserar på siffror och användaranalyser, men så börjar det liksom sippra fram någonting ohämmat och vilt ur henne. Och det här gör Ida Engvoll så himla bra. Hon får verkligen fram känslan av att Sofie har tappat bort vem hon själv är, men nu börjar det komma fram igen. Och nykomlingen Björn Mosten är super som IT-killen Max. Han känns ung och valpig, men samtidigt vuxen nog för att relationen med Sofie ska bli trovärdig. 

Kärlek och anarki Reine brynolfsson
Ida Engvoll, Disa Östrand, Gizem Harris och Reine Brynolfsson. Foto: Ulrika Malm/Netflix

Och runt omkring dem på förlaget finns bland andra Björn Kjellman som den snälla och konflikträdda chefen, Reine Brynolfsson som den krisande förläggaren som inte riktigt hänger med i samtiden (han har några riktigt klockrena scener) och Gizem Erdogan som jobbar med kommunikation och försöker navigera politiskt korrekträtt i tillvaron. Och en väldigt rörande del av handlingen är Sofies relation till sin pappa (Lars Väringer), som brinner för att störta det kapitalistiska samhället och har en psykisk sjukdom i bakgrunden. 

Kärlek och anarki Lars Väringer Ida Engvoll
Sofie (Ida Engvoll) med sin pappa (Lars Väringer). Foto: Ulrika Malm/Netflix

Jag blir faktiskt upprymd av Kärlek & Anarki. Både av själva innehållet, och för att den är så bra! Den är rolig och sorglig, väldigt underhållande och känslosam. Både kärnhistorien om Sofies och Max utmanande lek, som ju inte bara handlar om sexuell attraktion utan också massa annat (men kemin mellan dem är verkligen urstark). Men också allt det andra, personerna runt omkring dem och deras egna resor. Det är så många detaljer som är roliga och fina. Visst finns det en del klyschor, men det är också så mycket träffsäkra samtidsmarkörer, så mycket roligt, och så mycket som verkligen är känslomässigt engagerade.

Där finns ett frihetstema, om att våga släppa kontrollen och få bryta mot förväntade beteenden och konventioner. Att det kan vara okej att vara annorlunda (vad det nu ens är) och faktiskt känna saker. Vilket bryter mot den där Stockholms innerstads-mediabransch-karriär-tillvaron som Sofie befinner sig i. Där man inte får vara för excentrisk, inte avvika eller känna för mycket. 

Kärlek & Anarki är 8 ganska korta avsnitt, och slutet känns tillfredsställande, men jag vill samtidigt verkligen se mer. När sluttexterna i sista avsnittet kom kände jag separationsångest av att skiljas från de där personerna. Och det är ju ett verkligt gott betyg om något.

 

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.