Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Bild: HBO Nordic
Recension Serier & TV

Norska HBO-serien Beforeigners är fantasieggande men lite väl spretig

Betyg

Beforeigners, eller fremvandrere som de kallas på norska, är människor som invandrat till vår tid från andra tidigare tider i historien. Plötsligt dyker de oförklarligt upp i vattnet, i samband med mystiska ljusblixtar. Det händer överallt i världen, men Beforeigners handlar specifikt om vad som händer i Norge efter att de här “framvandrarna” börjar dyka upp. Det är den första norska originalproduktionen från HBO, och är skapad av Lillyhammer-skaparna Eilif Skodvin och Anne Bjørnstad och regisserad av Jens Lien. 

Sju år efter att de första framvandrarna dykt upp har mycket förändrats i det norska samhället. Det är en no-brainer att väldigt mycket paralleller dras till dagens situation med flyktingar och migranter. Det finns framvandrargetton, speciella restauranger med mat för folk från särskilda tidsåldrar, och i samhället frodas skepsis och hat mot framvandrarna. Och på polisstationen presenterar chefen stolt deras första anställda brottsutredare med framvandrarbakgrund – “mycket bra för mångfalden”. Alfhildr Enginsdotter (Krista Kosonen) heter hon och har kommit hit från vikingatiden. Nu får hon arbeta tillsammans med den rutinerade men slitna (såklart) polisen Lars Haaland (Nicolai Cleve Broch) när de ska utreda ett misstänkt mord på en framvandrarkvinna.

Poliserna Alfhildr (Krista Kosonen) och Lars (Nicolai Cleve Broch) besöker ett ankomstcenter för framvandrare. Foto: Kristoffer Eliassen/ HBO Nordic

Beforeigners har verkligen en kul och fantasieggande premiss. Det är ju en klart fascinerande tanke att det plötsligt skulle dyka upp människor från olika tidsåldrar här mitt i vår tid. Piprökande Freud-citerande 1800-talsmän med stora mustascher, röjiga vikingar som festar vilt och slåss, och stenåldersmänniskor som helst går nakna och äter rått kött.  Vad skulle hända med samhället, och relationerna mellan människor? Och det finns många intressanta delar i Beforeigners, och väldigt många kul och smarta detaljer. Det är absolut en underhållande och sevärd serie, men tyvärr är det lite för spretigt. För att citera prins Daniels bevingade ord: den är “lite all over the place”. Det går inte riktigt att sätta fingret på vad det ska vara för serie, när det å ena sidan är skruvat och lite lustigt, och å andra sidan mörkt och brutalt med uppenbara konnotationer till nutidens rasism och hatbrott. 

Det som jag tycker är seriens största problem är dock att den ser för tråkig ut. Alltså, det saknas en tydlig estetisk identitet och stämning i serien. Fotot är bara helt vanligt basic polisserie-foto. Ingen särskild färgskala eller nåt som hjälper till att skapa en viss stämning. Och musiken är också väldigt oklar. Intro-låten är till exempel ett helt obegripligt val. 70-tals-soullåten “Ain’t no love in the heart of the city” med Billy Bland, som spelas medan polisen Lars kör genom Oslos gator. Varför?

En 1800-talsman och en stenåldersman. Foto: Lukas Salna/HBO Nordic.

Jag tänker på en serie som True Blood, som också visar en alternativ värld där verkligheten förändrats på grund av saker som egentligen känns helt osannolika. För att man ska köpa det upplägget krävs det lite mindre diskbänksrealistisk TV-vibb än vad Beforeigners ger. Det är ju självklart att en serie som True Blood har enormt mycket större budget att jobba med, men tänk på svenska Äkta Människor till exempel. Där lyckades man mycket bättre med att skapa en parallell verklighet som gick att leva sig in i! Det är synd att det inte gjorts bättre här i Beforeigners, som ändå är otroligt ambitiöst gjord med alla smarta detaljer i manuset. 

En kul grej, i alla fall för språknördar som jag, är till exempel att det pratas väldigt mycket fornnordiska i serien! Jag gissar att det inte finns så många produktioner där det talas fornnordiska, så det är ju rätt coolt. Det är förstås oklart hur korrekt den är, jag vet inte hur komplett den nutida kunskapen är kring fornnordiskan, men det är ju ett faktum att isländska är det språk som är mest likt det språk som talades i norden på vikingatiden. Alltså spelas flera fornnordiska människor i serien av islänningar, men döm om min förvåning när jag insåg att skådisen Krista Kosonen som spelar den ena huvudrollen Alfhildr är finsk, och inte alls isländsk. Bra jobbat att låta så isländsk/fornnordisk ändå? Krista Kosonen är förresten lysande i allmänhet i rollen som sköldmön som blivit kriminalpolis. Och Nicolai Cleve Broch (som väl är en av Norges största skådisar, känd i Sverige bland annat från serien Frikänd och filmen Max Manus) är också bra som poliskollegan Haaland, även om den rollen i sig kanske inte är så värst spännande. 

Alfhildr, innan hon framvandrade. Foto: HBO Nordic.

Att det som vanligt ska vara fokus på ett brottsfall är rätt  trist. Det är ju inte det som är det intressanta i seriens handling, snarare alla de här olika karaktärerna som ska samsas i det nya samhället och hur samhället har förändrats. Serien är bara på sex avsnitt, och HBO har frustrerande nog bara gett oss recensenter fem avsnitt att se i förväg. Jag har alltså ett avsnitt kvar att se, och har egentligen ingen aning om vad det ska ta vägen. Om jag inte hade vetat så hade jag gissat att det var betydligt fler avsnitt kvar, med tanke på alla trådar som fortfarande inte känns ihopknutna. Varför är säsongen så kort? Jag hade tyckt att det var mycket roligare att få följa de här personerna i den här världen över fler avsnitt och utifrån fler vinklar än just ett brottsfall. För Beforeigners har som sagt en väldigt fantasieggande premiss, och är trots sina brister en klart sevärd serie.

Beforeigners har premiär på HBO Nordic idag 21 augusti. 

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.