Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Serier & TV

Orphan Black – En sci-fi med många sidor

OB1

Sarah Manning, en småskurk som genom lögner och stölder har hankat sig fram genom livet skall snart behöva ljuga som hon aldrig gjort förr bara för att kunna stjäla som hon aldrig gjort förr. Hon har varit på flykt undan rättvisan länge nu och skulle egentligen behöva få lite ordning på sin tillvaro men då öppnar sig den där dörren som är så svår att låta bli att gå igenom. The door of opportunity. Dörren av möjligheter. En chans att få loss tillräckligt med cash för att kunna fly med sin dotter och börja om från ruta ett.

Sarah hänger i tunnelbanan när hon får syn på en kvinna som ser ut som hon själv. Alltså, verkligen ser ut som hon. Det är inte det att hon har samma frippa, likadana skor eller handväska. Nej, hon är på pricken lik Sarah. Det är som att se sig själv i spegeln och tiden stannar upp för en sekund när de två kvinnorna tittar på varandra men plötsligt tar Sarahs mystiska doppelganger ett par steg åt sidan och hoppar ut framför det rusande tåget och dör givetvis på fläcken. Efter sig lämnar hon en väska som Sarah lägger beslag på och vips är hon Elizabeth Childs. En annan kvinna. Ett annat liv. Andra förutsättningar.

Det är ju svårt att förställa sig ett mer urvattnat koncept än någon som byter identitet och liv med en annan person. Ni vet den där kvinnan som hamnar rejält i klistret, gärna i en internationell konspiration. Alla tänkbara och icke tänkbara variationer på Nikita. Det har gjorts så många gånger att jag tappat räkningen men faktum är att kanadensiska sci-fi-thrillern Orphan Black överraskar stort på mig. För just när man satt där och trodde att allt var gjort, återanvänt och gjort igen så dyker det här lilla guldkornet upp.

För spänningens skull tänker jag inte berätta mer om vilket liv Sarah Manning får som Elizabeth Childs. Det får ni se själva för den här vill ni inte missa.

OB2
Tatiana Maslany

Orphan Black lever och dör med sin stjärna, Tatiana Maslany. Någon känner säkert igen henne från Diary of the Dead. Hela konceptet vilar på hennes kapacitet att spela flera olika versioner av samma genetiska typ. Ni förstår, det slutar nämligen inte med en dubbelgångare. Under seriens gång dyker det upp fler, för Sarah otäckt bekanta ansikten och Tatiana måste givetvis vara trovärdig i alla sina roller för att det här skall flyga och nog sjutton lyckas hon alltid. Det gäller för henne att övertyga mig att alla hennes karaktärer har någonting gemensamt men ändå är separata personer med helt olika liv och viktiga skillnader. Låter det schizofrent? Ja, kanske lite men det känns faktiskt helt naturligt när Tatiana pratar med en annan Tatiana. Oftast brukar det ju blir rätt trist också när samma skådespelare dyker upp i varenda scen men tack vare Maslanys magnifika skådespeleri lyckas hon även sopa den problematiken under mattan. Genom små förändringar i utseende och beteende lyckas hon i alla fall övertyga mig att det är flera personer jag följer och det är enkelt att hålla isär dem till skillnad från exempelvis Fringe där det ibland var lite trixigt att hålla koll på vilken Olivia som var vem. Faktum är att hon dessutom lyckas genomföra det så ack svåra bytet från engelsk till amerikansk accent prickfritt. Inte sedan Jeremy Irons i Dead Ringer har jag haft så lätt att glömma att det är samma person som spelar båda karaktärerna.

BO3
Jordan Gavaris

Men trots sin starka insats så kan givetvis inte Tatiana Maslany bära en hel TV-serie själv, hon behöver medspelare och de flesta är faktiskt nästan lika fantastiska som Tatiana men ett särskilt high five går ändå till Jordan Gavaris i rollen som Felix. Felix är Sarah Mannings knarkande konstnärliga fosterbror och bästa vän. Han är hennes livboj och hon försöker ständigt klamra fast vid honom när allt runt omkring är på väg att gå under. Hans stereotypa gaymanér hade lätt kunnat bli både klichéartat och genomtöntigt men han sprider så mycket värme och humor i en annars ganska mörk och melodramatisk historia att hans personlighet höjer sig ovanför allt det där.

John Fawcett lyckas också få till strukturen på serien. Initialt känns Orphan Black mest som en utdragen långfilm och det gör att det tar ett tag innan den kommer igång på allvar men jag gillar greppet. Tyvärr bidrar det nog till att flertalet ger upp alldeles för tidigt och missar en av årets absolut mest oväntade höjdpunkter. Det skall man nämligen veta att när bakgrundsstoryn väl rullats upp så väntar en spännande och underhållande upplevelse full med överraskningar och cliff hangers. Orphan Black är en sådan där serie som man inte kan sluta att titta på. Klockan går och snart ringer alarmet men Orphan Black är en sådan där ”Okej, bara ett avsnitt till. Jag måste se vad som händer nu!”. Ni vet, en sådan där ”Nej, är det redan slut? När kommer nästa säsong?” Kort och gott. Orphan Black är värd din uppmärksamhet och tid. Se den!

Första säsongen av Orphan Black finns tillgänglig på Netflix. Andra säsongen har precis börjat sändas på BBC America.

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."