Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Serier & TV

På spåret – nya säsongen och premiäravsnittet

På spåret 5
Delar av den svenska underhållningsparnassen.

Onyanserat har tagit del av första avsnittet i nya säsongen av På spåret. Allt är som vanligt, ingen fara på taket. Dock har scenografin bytts ut. För första gången på sju år. Förändringar kommer sällan till denna institution. Man ska ju som sagt inte peta i ett vinnande koncept.

”Det är som Centralbahnhof i Düsseldorf”, säger Fredrik Lindström i programmet. Och det är en rätt bra beskrivning. Det osar retrochic tågstation av europeiskt snitt. Gott så. Däremot ståtar bakom programledarduon en sådan där tapet som föreställer välfyllda bokhyllor. Jag kan ha fel, men det ser ut som tapet. Ett jädra oskick det där. Jag betraktar bokhylle-tapeter som det starkaste tecknet på kulturens förfall. Det kanske blir så när man har en statsminister som har ”en väckarklocka” på nattduksbordet. Eller som min sambo sa, halvt på skämt, halvt på allvar: ”Böcker är en fantastisk inredningsdetalj.”

Kristian Luuk och Fredrik Lindström gör sin femte säsong. Att sätta dem på programledar- respektive domarstolen är antagligen den bästa förändringen som genomförts i programmets historia. Utöver att anlita Augustifamiljen som husband. Jag vet att ni är många där ute som gillade både Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg. Men orka trötta lustigkurrar liksom. Luuk och Lindström har lyft detta program till högre höjder. De går också varsamt fram, kommenterar inredningen försiktigt – för att inte stöta sig med traditionsbundna tittare.

Traditioner överlag är sällan värda att bevara bara i kraft av att de är traditioner. Här har ni några gamla traditioner, bara för att belysa det jag säger: Dödsstraff, barnaga och husförhör. Och lutfisk liksom, ge er nu, det smakar ingenting.

På Spåret 1
Jan är näst kortast.

Jag kan ju egentligen inte skriva särskilt mycket i detalj om premiäravsnittet utan att förstöra, eller riskera att förstöra, festen för allihopa. Det är skamligt underhållande i alla fall, det kan jag säga. De tävlande paren är Jan Guillou och Ann-Marie Skarp samt Eric Ericson och Kjell Wilhelmsen. Jag undrar framför allt när Guillou ska träda fram och avslöja att Ann-Marie Skarp egentligen är en kvinnlig klon av honom själv – de skiljer sig från varandra utseendemässigt endast så mycket som Dupond skiljer sig från Dupont.

Jag är ju svag får Herr Guillou, både som politisk skribent och företrädare för machismo-fåran inom författar- och journalistvärlden. Han gör sig ju bäst i text. Men han funkar bra i den här typen av underhållningsprogram tillsammans med frun Skarp. Det är en fin relation dem emellan som spelas upp. Paret Ericson och Wilhelmsen är roliga. Framför allt Ericson ståtar med bra tajming och pricksäkert minspel.

Jag avslöjar ingenting specifikt om detta program, men överlag brukar resmålen i Sverige vara så ytterligt dötrista. Det är alltid någon Kalle Moréus-osande trudelutt i bakgrunden och någon fråga omöjlig att svara på, om typ någon Tjo-palt-Nisse, känd profil i Tjotahejti eller dylikt. Jag kan dock föreställa mig att min farmor och farfar älskar de här frågorna. Det här är ju ett program med bred målgrupp. De båda har bland annat memorerat en massa stopp på tåglinjer som de rabblade som ramsor när jag var liten.

Gästande artist är Jaquee (Nakiri). Det första framträdandet är en fantastisk cover på en helt fantastisk låt. Musikinslagen i På spåret är högkvalitativa nu för tiden. Dels tack vare Augustifamiljen, men också tack vare fingertoppskänslan i artistvalen. Minns bara The Whole of the Moon, från säsongen 2011/2012, med Amanda Hollingby Mattsson, eller Idiot Wind som hon kallade sig då. En av mina bästa stunder framför en tv-apparat. Här hittar ni den covern.

Framöver väntar artister som fyllbenet Martin Elisson, Emil Svanängen (Loney Dear), Frida Hyvönen och Mattias Hellberg. Det kan inte bli någonting annat än bra således.

På Spåret 2
Augustifamiljen jammar loss i ljuset av Prince favoritfärg.

Det har tydligen varit svårt för SVT att få gamla deltagare att ställa upp igen. Samtliga paren från föregående säsong har tackat nej. Bra, vi slipper präktiga viktigpettern Stefan Holm – ingen lajkar en besserwisser Stefan! I övrigt vill jag trycka på att vi också slipper ett par som tävlade säsongen 2011/2012, Jenny och Niklas Strömstedt. Denna säsong innehåller personliga favoriter som de sympatiska Christer Lundberg och Morgan Larsson samt Anna Charlotta Gunnarson och Ylva Hällen. Bland de ”nypåstigna” – som de lite käckt kallas – undrar jag framför allt hur personkemin kommer att funka mellan frispråkige Jesper Rönndahl och springa-maktens-ärenden-journalisten Elisabet Höglund – kan bli intressant. Sedan är ju Martina Thun med, programledare för Morgonpasset i P3, henne gillar jag.

Nu bär det av. ”Vart är vi på Väg?” – äh, så jävla töntigt avslut… kunde inte låta bli…

På Spåret har premiär fredagen den 22 november klockan 20.00 på SVT1.

1 COMMENTS

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *