Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension Serier & TV

The Following – Pilotavsnittet

Det har väl inte gått någon obemärkt förbi att jag hade rätt höga förväntningar på Kevin Williamsons nya serie The Following. En poetisk seriemördare och Kevin Bacons intåg i TV-seriernas värld. På papperet lät det ju onekligen väldigt intressant, backstoryn var kanske inte superoriginell men samtidigt talade förhandsrapporterna om dess unika brutalitet, spänning och atmosfär. I måndags sändes det första avsnittet och det blir både hiss och diss av FOX nya storsatsning.

The Following kretsar kring två män och deras gemensamma historia, Ryan Hardy och Joe Carroll, den ena en pensionerad FBI-agent och den andra en seriemördare.

Du kanske har träffat karaktären agent Hardy innan, ja det har du, dessutom i ett scenario från varje amerikanskt kriminaldrama som någonsin sänts på TV. En före detta polis med brokig bakgrund som plötsligt väcks ur sin svåra bakfylledimma när mobiltelefonen ringer.
”Hej Ryan, det är Franklin, din gamle chef på byrån. Lyssna, jag vet att det var ett tag sedan och att det inte slutade särskilt bra sist men vi behöver dig i Virginia, nu!”

Du har kanske träffat karaktären Joe Carroll tidigare också när jag tänker efter. En karismatisk, ondskefull person med förförande brittisk accent. Inte säker? Nå, han är bildad, han mördar folk på ett brutalt vis och han sitter inlåst. Fortfarande inte? Han njuter av vacker konst och litteratur och mördandet har en artistisk betydelse för honom. Ring any bells?

Om du får en vänförfrågan från Joe Carroll i Virginia så ignorera den bara

Nej, det råder inga tvivel om att klyschorna haglar i första avsnittet av The Following. Hardy har svårt för samarbete men paras ändå ihop med en färsk rekryt av kvinnligt kön. Han klarar inte av att gå en hel dag utan att supa till och han tappar lätt tålamodet och blir rasande. Ett raseri som går ut över både människor och materiella ting. Carroll talar i gåtor och lämnar små ledtrådar till teamet. Okej, så vi har sett det förut men hur hamnade vi egentligen här?

Genom tillbakablickar kastas vi snabbt in i handlingen, men kontentan är att Ryan Hardy jagat och slutligen även fångat in Carroll. Priset var dock högt. För att kunna rädda livet på en ung vacker kvinna i nöd tvingades han ta ett knivhugg i bröstet och tvingas nu använda pacemaker för att överleva. Carroll har precis flytt från ett hårt bevakat fängelse med hjälp av sina nya polare, ett nätverk av seriemördare. Det är vanligt folk han mött on-line och som nu är hans internetvänner. Jag undrar hur de möttes, pokade de varandra på Facebook tro? Hur som helst har han oavslutade affärer med Hardy och han använder sina nyvunna vänner för att göra livet till ett rent helvete för agenten ifråga när gamla sår ständigt rivs upp.

The Following lever upp till sitt rykte, det är en extremt blodig historia och redan i öppningsscenen blir ett helt gäng fängelsevakter brutalt slaktade under sitt pass men jag tycker att de våldsamma scenerna är nödvändiga och tillför ett värde till storyn. Joe Carroll gör trots allt hemska saker mot människor men han är inte galen eller ett överspelande psyko, långt därifrån Det är snarare hur tydligt som helst att Hannibal ligger till grund för karaktären och jag menar, hur kul hade det varit att se Sir Anthony Hopkins sitta och klappa på kattungar i två timmar. Man vill se blod och innovativa avrättningsmetoder, det är ju hela tjusningen med seriemördare men det får samtidigt inte bara bli billigt effektsökeri. The Following lyckas väl med balansgången mellan spänning och gore.

Kevin Bacon letar ledtrådar och hittar både det ena och det andra

Kevin Bacon är enastående i rollen som den nedgångne Ryan. Hans ålder, trötta ansiktsuttryck och sätt att uppträda i olika situationer gör att jag utan att tveka köper hela paketet. Det sägs ju annars att det brukar vara svårt att sadla om från filmstjärna till TV-skådis men Bacon imponerar från första stund. James Purefoy är minst lika bra. Med sin maniska blick och avväpnande leende, är du aldrig riktigt säker på vad hans verkliga motiv är och när han citerar Edgar Allen Poes verk med den där mjuka brittiska dialekten går en våg av njutning genom kroppen.

Visst kan man ifrågasätta vissa saker i serien. Hur kan en fånge av Carrolls kaliber, någon som bör vara övervakad 24/7  nå ut till massorna via Internet och dessutom lyckas manipulera helt okända människor till att göra fruktansvärda saker, både mot sig själva och andra? Å andra sidan får Breivik hundratals beundrarbrev från kvinnor han aldrig mött och Charles Manson hade sin hängivna grupp fans som utförde hans smutsiga arbete när han satt inne så jag antar att man får vara lite open-minded här. Min största farhåga är dock hur man skall kunna hålla liv i serien under en längre tid. Det kändes som om att det mesta avverkades redan i första avsnittet men lyckas man fortsätta i den här takten och samtidigt ständigt överraska publiken med nya sidospår och skrämseleffekter så blir The Following svårslagen i längden.

The Following sänds måndagar på amerikanska kabelkanalen FOX

 

 

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."