Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Serier & TV

Punksångaren Kathleen Hanna

the-punk-singer-kathleen-hanna-ur-play-dokumentar

Dokumentärer kan handla om vad som helst. Det viktiga ligger i hur det berättas snarare än vad. Handlar det om färgstarka människor eller betydelsefulla händelser händer det att filmskapare förlitar sig på kraften i ursprungshistorien, som att det räcker att ställa fram kameran för att något intressant ska skapas. Riktigt så illa är det inte när det gäller Punksångaren Kathleen Hanna, men jag känner mig ändå otillfredsställd när det är över efter knappa timmen. Även om jag rekommenderar alla att se dokumentären. Programmet är en förkortad version av filmen The Punk Singer (2013). Att skildra en människa och hennes förehavanden under ett halvt liv är svårt redan det, att dessutom göra det på 57 minuter är ännu svårare. The Punk Singer är 80 minuter och ger en något mer uttömmande bild.

#4 - Le Tigre with a koala. Photo courtesy of Russ Gelsey
Le Tigre med koala.

Kathleen Hanna är artisten och feministen som frontat band som Bikini Kill och Le Tigre, och som nu frontar The Julie Ruin. Människor med ett kulturintresse bortom baksidan på mjölkpaket och TV4 känner antagligen igen Le Tigre-låten Deceptecon. Det är många som ska uttala sig om Hanna på denna korta timme, och mycket som ska förmedlas. När det är händelser som skildras i dokumentärer känns det som att filmare oftare vinklar hårdare, koncentrerar berättande. När det gäller människor blir det ofta tvärtom: allt, och därmed ofta inget, ska berättas. Det blir tyvärr lite smekning över ytan här, det snarare redogörs för, än berättas. Man får en aning om Hannas bevekelsegrunder och drivkrafter, men det är knappast fullgott. Som introduktion till henne, hennes olika band och riot grrrl-rörelsen – som hon var med och startade – fungerar däremot dokumentären väl.

#6 -  Kathleen closeup. Photo courtesy of Pat Smear
Kathleen Hanna

Bikini Kill sammanförde punken med feminismen. Le Tigre lutade mer åt det dansanta, men med punkrötterna intakta. The Julie Ruin är lo-fi-punk blandat med 60-talspop. Energin och aggressiviteten går som en röd tråd genom Hannas alla projekt. I dokumentären får vi också ta del av fanzinets betydelse för riot grrrl-rörelsen i början av 90-talet, ett medium som mer eller mindre dött ut och vars funktion nu istället tagits över av bloggar. Vi får veta att det var Hanna som gav Kurt Cobain idén till låttiteln Smells Like Teen Spirit. Också som historiskt dokument fungerar filmen väl. Men det saknas borrande och vändande på Kathleen Hanna själv, och feminismen. Hon gifte sig med Beastie Boys Adam Horovitz, en kärlek som hon själv tycker är motsägelsefull. Sådant hade man gärna vetat mer om. Inte för att deras förhållande är särskilt intressant på ett privat plan, utan problematiken som hon antyder, på ett mera politiskt och ideologiskt plan. Och det hade varit intressant att mera utförligt få höra om Hannas feministiska åsikter. Trots det lägger jag en fet rekommendation på denna dokumentär. Om inte annat för de gamla konsertbilderna på Bikini Kill.

Utöver dokumentären handlar nästa Kobra om riot grrl-rörelsen. De har också intervjuat Hanna i New York och träffat independentfilmaren Sini Anderson, regissör till The Punk Singer.

Punksångaren Kathleen Hanna visas torsdagen den 17 april 21.45 på Kunskapskanalen. Efter det kan man se dokumentären på UR Play.

Kobra och avsnittet Riot Grrls – var finns de idag? sänds onsdagen den 16 april 21:30 i SVT1. Och finns sedan givetvis på  SVT Play. 

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *