Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Serier & TV

Skådespeleriet fortsätter blända oss i Big Little Lies säsong 2

Det är dags för säsong 2 av den hyllade HBO-serien Big Little Lies, och vi var så många som var peppade  så vi kör ett gruppsamtal! Låt oss börja med en liten ”incheckning”. Vad vi tyckte om första säsongen, och hur förväntningarna varit inför säsong 2.

INGRID FORSBERG: Jag tyckte den första säsongen var väldigt bra, men jag var inte blown away som många andra verkade vara. Så peppen på säsong två har legat på en lagom nivå kan man säga. Att en av mina favoriter Andrea Arnold (som bland annat gjort Fishtank) regisserar har dock höjt förväntningarna!

CISSI ERIKSSON: Håller med dig Ingrid, det var bra men inte så där “satan i gatan”-bra. Tog några avsnitt som var lite sega men Nicole Kidman och Alexander Skarsgård tillsammans var ren och skär magi. På en hemsk men oerhört fantastisk nivå, om ni missförstår mig rätt med tanke på det tunga ämnet. Sista avsnittet på säsong 1 gjorde mig däremot oerhört glad att det skulle komma en ny säsong.

ANETTE HAMEL: Jag älskade verkligen serien direkt från start och det höll sedan i sig säsongen ut. När jag nu började titta på introt av säsong 2 kände jag genast ett förväntansfullt pirr i kroppen. Mindes omedelbums alla dessa fantastiska skådespelarprestationer, miljöerna, musiken och den spännande storyn. Serien är så himla värd alla priser den har belönats med!

EMMA STORMDAL: Det tog några avsnitt i första säsongen innan jag verkligen sögs in i dramat, innan man verkligen förstod komplexiteten, och att det skulle bli ännu mer komplext i slutändan. Framför allt blev jag imponerad av skådespelarprestationerna, för att nämna några favoriter Nicole Kidman, Alexander Skarsgård, Laura Dern och Adam Scott. Så jag hade otroligt höga förväntningar på säsong två, kanske lite för stora.

EMBLA SUE PANOVA: Jag var hooked från första bildrutan! Och då var jag ändå rätt svalt inställd till att börja kolla på serien, den var ju så hajpad och då blir jag av någon anledning lite trött redan innan jag har kollat. Jag älskade alla karaktärer, Skarsgård är så obehaglig att jag inte tror att jag har sett någon spela misshandlare så jävla träffsäkert förr. Brrr! Älskar också systerskapet i serien – får nästan rys av att bara tänka på den.

Bild: HBO

INGRID: Hur lång tid har gått när säsong två börjar egentligen? Ett år? De fem kvinnorna har blivit mer sammansvetsade, men går runt med en malande oro kring att sanningen om Perrys död ska komma ut. Särskilt Bonnie (Zoë Kravitz) har svårt att hantera tillvaron. Inte så konstigt, med tanke på att det ju var hon som bokstavligt talat dödade Perry… Det stora nytillskottet är ju Meryl Streep som spelar Perrys mamma som i stort sett flyttat in hos Celeste för att hjälpa henne med barnen. Och som inte direkt accepterat tanken på att Perry bara råkade ramla ner för den där trappan.

Vi har fått se tre avsnitt, vad tycker ni?

ANETTE: Vi har som sagt bara sett tre episoder, men än så länge känner jag mig väldigt nöjd. Härligt att se att Kidmans karaktär fortfarande är lika komplex och att Witherspoon är i högform. Drog en lättnadens suck när jag insåg att min favorit Meryl Streep verkligen tillför något till historien och inte bara är med för att hon är Meryl Streep. Här finns ett par fantastiska scener mellan henne och Kidman, men även när hon spelar mot Witherspoon. Vilken kemi! Tänk om man hade kunnat få vara med på inspelningsplatsen. Drömmen!

Plötsligt dök det upp ett otroligt välbekant ansikte. Var tvungen att kolla imdb. Det visade sig vara lille Ben (Douglas Smith) från favvoserien Big Love. Ett kärt återseende!

Älskar även denna säsong seriens underbara musikval! Jag blev dock lite förvånad när favoritlåten ”Mystery of Love”, som jag så starkt förknippar med Call Me By Your Name, spelades. Visst den passar bra även här, men det kändes ändå märkligt.

INGRID: Tänkte också på det, lite konstigt att välja en låt som är så väldigt starkt förknippad (och specialskriven) med en särskild film. Musikvalet i Big Little Lies brukar ju också vara genomtänkt.

EMMA: Rysningen jag fick av åter höra oldscoolsoulen i introt (Cold litte heart med Michael Kiwanuka) när jag satte mig för att se de här avsnitten – Åh!

Första säsongen hade en väldigt tydlig dramaturgi, murder/mystery-strukturen som successivt blev väldigt spännande. Att de växlade mellan någon slags nutid med förhören och dåtid med själva händelserna, men man samtidigt inte visste varför de satt i förhören var en spännande vinkel. Säsong två var tvunget att ha en annan uppbyggnad, eftersom vi vet vad som hände. Det saxas mellan nutid och dåtid i flashbacks, men den där mysteriekänslan är ju helt borta. I första säsongen var de viktiga ledtrådar till hur vi skulle förstå historien, nu känns det lite hipp som happ. Som sagt, bara tre avsnitt än så länge, det kanske kommer, men på något sätt saknar jag det. Och känner mig lite lost.

Bild: HBO

EMMA: Med det sagt är skådespeleriet i världsklass den här gången också. Meryl Streep lever trots skyhöga förväntningar upp till dem – hon är fabulous! Och rolig!  Det märks lite att Kidman inte har sin sparringpartner i Skarsgård längre, men hon är såklart utmärkt. Men jag vill nämna Laura Derns karaktär Renata, som är något av en favorit. Hon är så jäkla jobbig, Hennes sätt att passivt aggressivt mobba all skolpersonal med ett påträngande leende. “My Amabella…” osv. Samtidigt förstår man henne också. Och hennes psykbryt är episka.

ANETTE: Håller helt med! Bra att du nämnde Dern. Tycker att hon faktiskt känns mer intressant i denna säsong.

CISSI: Oh ja, Dern kommer rocka sönder denna säsongen pga sitt giriga klantarsle till make, jädrar vad bra det kommer bli! Kvinnan är underbar när hon tappar det och man kan verkligen se paniken i hennes ögon när hon tänker tillbaka på sitt förflutna som innehöll lite mindre dollars. Får nästan lite Falling Down-vibbar från Derns karaktär.

INGRID: Apropå hennes giriga klantarsle till make, som du sa: väldigt roligt att han har ett eget ”lekrum” där han kör leksakståg, dricker whisky och lyssnar på Massive Attack. Får sådana extremt störiga vibbar av det, haha.

CISSI: Meryl Streep känns redan nu given som en av de nominerade för bästa biroll på nästa Emmygala då hon med en stirrande, kuslig blick inte alls kan ta in att hennes fantastiska son var lika stilig som elak. Ironiskt när hon berättar vilken ”good judge of character” hon är… Joråsatte! Scenerna mellan Streep och Witherspoon är vansinnigt roliga då Streep tycks vara något av en “längd-rasist”. Känns som att i säsong 2 går man ned mer på djupet och gräver i den perfekta myllan av vackra men på insidan trasiga människor. Återigen är soundtracket superbt och jag använder Shazam flitigt under de tre avsnitten.

Bild: HBO

EMBLA: Håller med er. Både om Dern och Streep, som jag ska sticka ut huvudet och säga att jag inte alls är så galen i som jag vet att många andra är. Jag tycker inte att hon är dålig, men kanske lite överskattad. Men här funkar hon ju alldeles perfekt! Jag vill också slå ett extra slag för Reese, som jag tycker har gått från klarhet till klarhet – det var ju ändå inte länge sen hon var Legally Blonde (för övrigt en magisk film, men det är en annan historia) och hade noll kredd. Jag törs ta mig fan säga att jag älskar henne här!

INGRID: Ska jag komma som en liten party pooper här nu då, och säga att jag inte är så begeistrad? Kanske är det just det Emma tar upp, att det inte finns en lika tydlig dramaturgi nu. Tycker det blir lite tröttsamt med alla flashbacks, och känns inte som att storyn kommit igång fast det gått tre avsnitt. Samtidigt, skådespeleriet är superbt, och det är intressant hur de går mer på djupet i deras psyken nu. Och det där systerskapet som Embla nämner, det är ju mäktigt. De är ju ett ganska omaka gäng ändå, “The Monterey five”. Men det är ändå något som gör att jag inte känner mig så engagerad. Svårt att sätta fingret på det.

En sak är kanske att deras verklighet känns så långt bort från min. Och att jag inte riktigt köper vissa karaktärer. En del är liksom för omaka. Som Bonnie och Nathan, jag kan aldrig leva mig in i att de är ett par. Hon är typ en 30-årig konstnärlig och bohemisk yoga-tjej och han en 50-årig typ… snubbe med jeans som gillar bilar och Bruce? I alla fall så jag tolkar honom, haha. Känns inte som de har något gemensamt.

EMBLA: Jag förstår vad du menar, Ingrid, och det är också det här som gör att jag så ofta drar mig för att se amerikanska filmer och serier. Alltför ofta känns de mil ifrån mitt eget liv. Och det handlar inte så mycket om pengar och flärd utan om ett mindset eller liksom känsloliv som jag inte kan relatera till. Det kändes faktiskt lättare i första säsongen då storyn var så stark och dramaturgin så tydlig.

ANETTE: Haha. Förstår inte vad ni svamlar om. Jag känner mig väldigt engagerad, ja till och med vrålpeppad på de fyra avsnitt som återstår. Jag vill gräva djupare, veta mer om ALLA karaktärer. Håller såklart med om att Bonnie & Nathan är omaka, men det tycker jag bara känns trovärdigt. Världen är ju full av sådana par. Plus att det får mig att bli ännu mer nyfiken på henne.

Zoë Kravitz som Bonnie. Bild: HBO

ANETTE: Min enda oro är att det är så löjligt lite tid vi får med the Monterey 5 (+ 1), det finns inte en chans att det hinner bli så djupt som jag vill. Varför så få avsnitt? Vill ha mer! Minst 13 per säsong. Och tänk om vi samtidigt även kunde få följa var och en av dem 24/7 i separata kanaler. Jag skulle sitta klistrad!

EMMA: Tänkte också på Bonnie/Nathan! Vad han får ut av henne är väl medelålderskrisgubbedrömmen att vara med en yogainstruktör, men vad hon får ut av honom fattar jag inte. Han verkar så machorädd och trög. Och när man tänker på att även Madeline har varit ihop med honom och ägnar honom ohälsosamt mycket tankekraft blir en lätt handfallen. Jag tänker också på de konstiga halvbråken mellan Nathan och Ed. Jag menar, vad är det som händer??? Och vad är det som händer med Ed??

INGRID: Ja det där undrar jag också! Blir intressant att se hur Eds historia utvecklas i den här säsongen, faktiskt.

EMMA: Det kanske var storyn som fick mig på kroken i första säsongen men nu känns det som att den inte vet vart den vill ta vägen. Men om storyn inte är lika stark som första säsongen, är det om inte annat en ynnest att få se alla dessa skickliga kvinnor utföra sitt gebit. Som gammal skådis blir jag lätt avundsjuk dels på sammanhanget, men också på den bitvis hysteriskt roliga dialogen. Det måste ha varit ett otroligt roligt jobb!  

INGRID: Kunde inte sagt det bättre själv. Och ser  fram emot de sista avsnitten, tror att det kan komma intressanta och spännande vändningar!

Big Little Lies säsong 2 har premiär på HBO Nordic måndag 10 juni 

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Den här artikeln är producerad av Onyanserats redaktion.