Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
The L Word: Generation Q
Serier & TV

The L Word: Generation Q är lika skamlöst underhållande som föregångaren

Dramaserien The L Word började visas 2004 och skildrade ett gäng lesbiska kvinnor i Los Angeles. Den var banbrytande och blev omåttligt populär. Sjätte och sista säsongen visades 2009. Nu 10 år senare kommer den efterlängtade uppföljningen The L Word: Generation Q

Några av nyckelkaraktärerna från förr är med; Bette (Jennifer Beals) Alice (Leisha Hailey) och Shane (Katherine Moennig), men som titeln indikerar är det också en ny generation unga HBTQ’s. Det är paret Sophie (Rosanny Zayas) och Dani (Arienne Mandi), deras sambo Micah (Leo Sheng), och Sophies kollega Finley (Jacqueline Toboni). Och de flätas i sin tur samman med Bette, Alice och Shane genom  jobbrelationer på olika sätt.

Säsongen är på åtta avsnitt och visas på HBO Nordic i Sverige. Emma och Ingrid har sett de första två avsnitten. 

EMMA: Som alltid när en serie eller film ska leva upp till en föregångare, blir jag omåttligt nervös. Så även denna gång. The L Word var en pionjärserie, det hade knappt funnits ens enstaka lesbiska karaktärer i mainstreamproduktioner och här kom en serie som handlade bara om det perspektivet. Det var helt nytt.

Nu är jag som sagt nervös – speciellt eftersom det har gått så lång tid. Mycket har förändrats i samhället och i tv-serievärlden inte minst. Kommer den kännas off? Gammal? En i mängden? Efter några avsnitt av Generation Q  kommer jag på mig med att jämföra med The L Word, trots att det gått 10 år, och mitt minne säkerligen inte är helt sanningsenligt. Var det verkligen så här, Ingrid??

The L Word: Generation Q
Gänget ses på café, precis som vanligt. Men det är ju inte The Planet, så allt är inte som vanligt… Foto: Hilary Bronwyn Gayle/Showtime.

INGRID: Det beror på vad du menar! Jag tycker att The L Word: Generation Q liknar den gamla goda The L Word väldigt mycket, gör det inte det? Den var ju ändå en väldigt såpig serie på många sätt, det här att det handlar om ett gäng personer och deras liv och relationer, och olika kärlekstrubbel och så vidare. Fast en liksom mer kvalitativ och frispråkig såpa. Och normbrytande såklart. 

EMMA: Ja, jag kom nog fram till att The L Word hade varit en såpa. Den hade Dallas-strukturen, men som sådan var den ju viktig eftersom ämnet var så outforskat i tv-sammanhang. Och jäklar vad mycket sex de hade.

INGRID: Alltså, jag garvade till när den absolut första scenen i The L Word: Generation Q självklart var en explicit oralsex-scen med de nya karaktärerna Dani och Sophie. Såklart, det är The L Word liksom! Dessutom förekom mensblod i scenen, haha. Man måste ju älska det, så ohämmat. 

EMMA: Haha, de gamla takterna satt verkligen i där. Både med mängden sexscener och hur dessa skildras. Inte bara snyggsex, liksom. Men just där funderar jag på om det kommer få samma slagkraft som förr. Det har hänt så mycket. Nu har ju varje serie med självaktning långa explixita sexscener.

INGRID: Sant, men inte så mycket lesbiskt sex ändå väl? Även om det såklart förekommer mycket mer nu, än då. 

EMMA: Nej, det stämmer nog. Lesbiska lyser fortfarande med sin frånvaro, både med och utan sex. Det var ju det som var så häftigt, att den var så ohämmad och bad inte om ursäkt alls. 

The L Word: Generation Q
We love you Shane (Katherine Moennig). Foto: Hilary Bronwyn Gayle/Showtime.

INGRID: Jag älskade ju verkligen The L Word, trots att den ibland spårade ur lite (som ju såpor gör). Den var smått beroendeframkallande. Såpig, rolig och edgy! Med så många coola kvinnor, som inte var beroende av några män. Och kvinnorna var så olika varandra, så att alla liksom kunde hitta sin favorit. Det var en sån där serie där jag fastnade sjukt mycket för vissa karaktärer, och väntade med att se de sista avsnitten för att jag fick separationsångest. Så det var ju otroligt spännande att klicka igång det första avsnittet av den här uppföljaren! Att få träffa Bette, Alice och Shane igen. För det är ju det jag känner är grejen med att se den här uppföljaren. Att få återse de där gamla karaktärerna igen, tio år senare. Jag har inte ens tänkt så mycket på vad serien ska handla om för övrigt. När Shane trädde in i första avsnittet kände jag bara: Äntligen! Hon är tillbaka! Shane alltså, vilken heartthrob…

EMMA: Jag blev också helt fast för The L Word. Den lyckades på något sätt att helt ändra ens perspektiv, att det var ett sammanhang där män var helt ointressanta, både som kärleksföremål och som karaktärer över lag. Jag älskade det! Till strukturen var det ju en såpa, men den behandlade komplicerade och till viss del helt nya ämnen, som att komma ut för familj, könskorrigering, arvsrätt och att skaffa barn som HBTQ-person. Jag minns att jag fick höra om den sjuka ”Don’t ask, don’t tell”-policyn som militären hade i USA genom The L Word.

INGRID: Först blev jag lite besviken på att det bara är tre av de gamla karaktärerna som är med i uppföljaren. Men när jag tänker efter så var det ju verkligen de tre som var kärnan. Saknar du några fler av de gamla?

The L Word: Generation Q
Bette (Jennifer Beals) kampanjar för att bli borgmästare. Naturligtvis. Foto: Hilary Bronwyn Gayle/Showtime.

EMMA: Om bara Shane är med, är jag nöjd. Och det visste jag sedan innan att hon skulle vara, eftersom jag följer Katherine Moennig på Instagram. Heh. Alltså scenen där hon klev av planet som en rockstjärna i första avsnittet… SO fucking Shane, liksom. 

INGRID: Herregud, JA!

EMMA: Det var fint hur de gamla karaktärerna var samma personer, samma personligheter, men åldrade. Bette är borgmästarkandidat med en tonårsdotter, Alice har en framgångsrik tv-show. Tid har gått, de har andra problem än förr. Fint skildrat. Men jag saknar Tina. Jag gillade Bette och Tina så mycket som par, även när de inte var par. Det kommer bli konstigt om Tina inte alls är med eftersom hennes och Bettes barn Angelica (Jordan Hull) också är en av nyckelkaraktärerna. Kommer de bara referera till “Mama T” i tal?

Men så tänkte jag på Jenny också! Hon var något av en huvudperson, i alla fall i början. Det var hon som ledde oss in i världen, hon lärde känna karaktärerna samtidigt som vi gjorde det. Sen släppte det där lite i senare säsonger, och Jenny blev lite av en antagonist. En JR Ewing i Dallas. Vi hatade henne, men hon drev handlingen framåt. Det är naturligt att hon inte är med i den här nya, men jag funderar på vem som kommer axla den rollen. I såpor behövs en karaktär som är lite ond som förstör för de andra. De nya verkar väldigt snälla.  

INGRID: Det håller jag med om. Det är inte så mycket friktion hittills. Men med det sagt, jag gillar det nya gänget också. De (som jag gissar är runt 25-30 år gamla) är ju en yngre generation och det blir en bra bredd då tänker jag. Det här är ju inte heller säsong 7 av The L Word, utan en ny egen serie. Även om det såklart på många sätt känns precis som en ny säsong av gamla serien. Q:et i undertiteln Generation Q tolkar jag som queer, och som en breddning av kategorierna – eller kanske snarare att inte behöva kategorisera sig alls. Men ändå är det bara en karaktär hittills som inte är lesbisk, va? Undrar om det kommer introduceras fler karaktärer?

The L Word: Generation Q
Sophie och Finley är på jobbet. Foto: HBO Nordic. Foto: Hilary Bronwyn Gayle/Showtime.

EMMA: Jag hade lite svårt att lära känna de nya karaktärerna, kanske var jag lite för fokuserad av de gamla, som känns mest spännande fortfarande. Men det är naturligt på något sätt, jag känner dem mycket bättre än de nya. Vi har bara snuddat vid deras konflikter än så länge, det kommer säkert intensifieras. Jag är övertygad om att jag kommer bli lika investerad i Sophie och Danis relation som jag en gång blev i Bette/Tina. Men jag hoppas att det kommer många olika karaktärer, från många olika delar av HBTQIA-communityt. Micah (Leo Sheng) finns ju med bland de nya nyckelkaraktärerna, men jag hoppas att det innebär att det blir fler och sannare transkaraktärer, både kvinnor och män. De gjorde ju bort sig lite i skildringen av Max/Moira i originalet. Eller såhär, hade de haft en drös transkaraktärer, så hade det inte varit något problem. Men nu fanns bara han och då blev han någon slags representation för alla transmän och det var olyckligt.

INGRID: Ja precis, det var något med Max/Moira-skildringen som verkligen skavde. Micah i The L Word: Generation Q spelas ju av en skådis (Leo Sheng) som själv är trans, vilket inte Max/Moira gjorde. Bara det är ju en uppdatering som känns väldigt bra. 

EMMA: Micah verkar som en fin karaktär, tycker jag. Hoppas att han får en rolig linje. 

INGRID: Ja! Men det är bara åtta avsnitt i den här säsongen, det är ju alldeles för lite. Sådana här serier, som mest handlar om ett antal personers relationer och liv, behöver många avsnitt tänker jag… Jag vill ju gotta ner mig i alla de där karaktärernas liv och problem. Och hur de vävs ihop med de där riktigt viktiga och komplicerade ämnena, precis som originalserien gjorde.  Tror du att de gjort så få avsnitt för att testa lite? Och se om det funkar, så de kan köra på med fler säsonger sen? För efter de här första avsnitten får jag verkligen ingen känsla av “limited series”, det vill säga att det skulle vara en säsong som fokuserar på en större storyline som ska avslutas. Det känns ju snarare som en början på en ny fas i L Word-världen, eller?

Den nya yngre generationen i The L Word: Generation Q. Finley (Jacqueline Toboni), Micah (Leo Sheng), Dani (Arienne Mandi) och Sophie (Rosanny Zayas).
Den nya yngre generationen i The L Word: Generation Q. Finley (Jacqueline Toboni), Micah (Leo Sheng), Dani (Arienne Mandi) och Sophie (Rosanny Zayas). Foto: Hilary Bronwyn Gayle/Showtime.

EMMA: Ja, det stämmer säkert, att det är något av ett åtta delar pilotavsnitt, liksom. För att se om det funkar. 

 INGRID: Som du skrev tidigare så blir man ju såklart nervös när en gammal favoritserie får en uppföljare tio år senare. Men jag är väldigt nöjd med den här starten i alla fall. Den inger ungefär samma känsla som förr, av en skamlöst underhållande serie som fortfarande faktiskt är normbrytande, och dessutom tar upp frågor som är viktiga på riktigt.
Och ett gäng huvudroller i åldrarna mellan 25 och 56, i olika typer av familjekonstellationer, och olika typer av liv. Det är kanske inte asbra hela tiden, men jävlar vad underhållande det är.

EMMA: Ska jag spå lite, så tror jag som du att serien kommer utöka spektrat lite – inte bara lesbiska. Jag hoppas och tror också att det kommer handla mer om rasism, och jag hoppas på fler POCs än förut, och det är det ju redan. Jag tror dock att inte att Generation Q kommer ha samma slagkraft och inte stå ut lika mycket som The L Word gjorde för tio år sedan. Men om en går med på det och tar det för vad det är – en såpa med viktiga ämnen – så kommer en bli nöjd. 

The L Word: Generation Q visas på HBO Nordic. Den har premiär 9 december. 

 

Den här artikeln är producerad av Onyanserats redaktion.