Becker – kungen av Tingsryd

Kungarna av Tingsryd – säsong 1

Det är en relativt tidig måndagsmorgon som jag ger mig iväg för att se Becker – kungen av Tingsryd (som inte är en mashup av Kungarna av Tylösand möter Beck, utan snarare det gangstereposet som Jimmy, Björn och Kent skulle kunna ha överseende med) – Smålands svar på Scarface (årtusendets överdrift men men).

Väl på plats går jag in i fel salong och hamnar istället på en eventmässa där ett städföretag (lokalvårdsföretag?) försöker kränga städgrejjer till kontorsmänniskor – vem som är mest uttråkad i lokalen låter jag vara osagt men lusten av att gotta ner mig i den frågan avtar ganska snabbt och jag backar sakta ut och hoppas den eventuella koksfesten efteråt inte spårar ut alltför mycket. Jag hinner sno en kaffe av eventföretagets framställda kaffe och går in i rätt biograf (hinner fråga Ronny Svensson om detta är rätt lokal vilket han inte besvarar med mer än ett ’ptja’).

Girigt kommunalråd (Helen Sjöholm) gör en bra men litet kort inspel. Säkert gammelsosse.

Stärkt av 0 kr-kaffen så gör jag mig redo att återse mitt halvälskade Småland (landsställe nära Gränna föranleder väl någon slags lokalpatriotism antar jag) på den stora skärmen och få ett ansikte av den fruktade småländska lokalmaffian.

Johan Becker är mannen som kontrollerar allt mellan himmel och jord i Tingsryd samt festar med tjejerna från Ryd på helgerna tillsammans med sin vapendragare Stefan – kort o gott lever han så nära ett Hank Moody-liv någon kan leva i Småland. Genom att fiffla med fulcigg från Spanien och sockra fakturor till kommunen så är livet faktiskt ganska bra och alla får sitt – Becker är kung.

Tills dansken kommer såklart – ständigt dessa danskar. Syskonen Richter kommer in från Danmark och vill börja sälja koks (ping städföretaget i salongen bredvid) och eftersom droger är väldigt anti-småland så känner sig Becker hotad och en maktkamp börjar utspela sig. Det är vapen, det är sex, det är droger, det är prostitution i Ryd – det är mörkaste Småland.

Becker med avkomma

Henrik Lilliér som Becker gör rollen väl med ett enda ansiktsuttryck – inte ett stort antal uttryck – men det är ett bra uttryck och allt levereras på en rullande småländska (snålheten bara kryper på en) och resterande rollinsatser från Nour El-Refai, Helen Sjöholm, Torkel Petersson, Peter Lorentzon, Shanti Roney med flera är genomgående stabila även om en större karaktärsutveckling hade varit välkommen. I slutändan är det många lösa trådar och en lite väl enkel story som läggs fram men de grötiga dialekterna (eloge till Shanti och Torkel som grötar på extra mycket) är charmiga och i slutändan får Tingsryd det erkännande som vi alltid vetat om – det är Smålands Chicago.

När jag lunkar hem så möter jag av en slump Shanti Rooney på gatan och stannar honom för att ge honom eloge för hans rollinsats.

–  Du tycker inte det blev lite för mycket ibland?, frågar han.

– Nä jag gillade det!

– Fan, där ser man… kul!

Det var faktiskt ganska kul Shanti, och du – bra dialekt med!

Dänger in en väldigt generös 4 men det ska regissören Martin Larsson ha som gör en gangsterfilm om Tingsryd.

Becker – kungen av Tingsryd har premiär idag den 1:a september 

Not: recensenten är totalt dialektdöv och ger ingen garant för att dialekterna i filmen faktiskt låter genuina men det får en ta.

Skrivet av Eduardo

Fascinerad av det ostrukturerade och det hopplösa. Stadsplanerare som anser att fler filmer borde ses i sin rätta urbana miljö – filmen är bara en del av upplevelsen. Tycker allt blir bättre på danska. Gillar överlag inte TV-serier.

Fler inlägg av Eduardo Maila Eduardo