The truth about the Harry Quebert affair – klichéfyllt kriminaldrama med diskutabla skådespelarinsatser lyckas ändå hålla dig kvar

För fyra år sedan läste jag boken The truth about the Harry Quebert affair (finns översatt till svenska) av Joël Dicker. En tegelsten med många ”twists and turns” som jag sträckläste tills ögonen sved. Till min förtjusning och inte helt oväntat, har den nu blivit tv-serie med allas vår Patrick ”McDreamy” Dempsey i huvudrollen som den berömda författaren Harry som bor i vackra Maine i USA. I första scenen tas vi tillbaka till 70-talet där Harry sitter på en strand, skriver i sin anteckningsbok, en regnskur drar förbi samtidigt som en vacker tonårsflicka kommer dansandes i regnet. Inte bara regnet som står som spön i backen här, även klichéerna öser ned. Kemin är omedelbar mellan den mycket äldre Harry och 15 (!) -åriga Nola (Kristine Froseth) och Harry beter sig som ett förälskat våp på ett icke charmigt vis och Nola är flamsig, tramsig och verkar bara allmänt tom i bollen. Plötsligt kastas vi vidare till en ny scen där Nola jagas genom skogen, en äldre kvinna som bevittnar detta får ett skott i huvudet när hon försöker hjälpa. Vem som jagar Nola och skjuter kvinnan ser man som tur är inte.

Harry (Patrick Dempsey) och Nora (Kristine Froseth).

Detta är det sista vi får se av Nola då hon försvinner spårlöst under 33 år. Spola fram till nutid och vi får bekanta oss med Marcus Goldman (Ben Schnetzer), en dryg protegé till Harry från tiden då han undervisade i litteratur på universitetet. Marcus har blivit en storsäljande författare som har drabbats av skrivkramp och söker upp sin gamla mentor för råd. Klichéerna står fortfarande som spön i backen. När Marcus återvänder till New York får han ett samtal om att man har hittat Nolas kropp, begravd på Harrys tomt tillsammans med manuset till hans bästsäljande roman. Harry blir arresterad och Marcus åker tillbaka till Maine för att ta reda på sanningen. Resten av handlingen hoppar ofta mellan nutid och dåtid men aldrig så att det blir förvirrande. Det är ett klassiskt kriminaldrama där man aldrig kan vara riktigt säker på vem den skyldiga är och det är just detta som gör att du skall försöka ta dig igenom de två första avsnitten för det blir bättre.

Osympatiska Marcus Goldman (Ben Schnetzer).

Det finns några intressanta biroller som är värda en extra chans såsom Virginia Madsen, en bitter mor som försöker gifta bort sin dotter med den kända författaren Harry och Colm Feore som en excentrisk mångmiljonär med ett plågat samvete. Med facit i hand är Dempsey ingen vidare skådespelare, han är väl mest känd för sin fantastiska kalufs och att han åldras lika bra som ett dyrt årgångsvin. På sina ställen är manuset tramsigt, skådespelet kan diskuteras (speciellt mellan Harry och Nola är det rent ut sagt pinsamt dåligt i vissa scener) och man tycker inte speciellt mycket om Marcus Goldman som är vår vägledare igenom mordmysteriet. Trots att jag läst boken och vet vem den skyldiga är kan jag ändå inte sluta titta innan seriens sista avsnitt är avverkat.

The truth about the Harry Quebert affair finns att streama hos C More

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Fler inlägg av Cissi Eriksson Maila Cissi Eriksson